Men varför ska livet vara så Orättvist?...

Sitter här med tårarna trillandes nerför kinderna...

Är livet förutbestämt?

Vi skulle alla få en manual när vi föds.

En manual på saker som vi Måste hinna med

före en viss tidpunkt i livet.

Så många som dör alldeles för unga...

Vi har precis i dagarna mistat en fin kille,

en granne och härlig vän.

Han var bara 29 år...

Alldeles för ung för att lämna jordelivet.

Var det så att Gud behövde få tillbaka en av sina änglar?..

Finns så många frågor, men inga svar.

Åh, jag vill ju veta! HUR funkar det???

Vi bodde i samma trapp och jag lärde känna honom

direkt när han flyttade hit.

Jag visade lägenheten för honom och hans mamma

första gången, när de var och kollade på den.

Killen som bodde där tidigare, jobbade den kvällen.

Så jag ställde upp och visade den.

De slog till direkt och köpte den. En toppenfin lya.

Så vi lärde känna varann när vi

stannade o växlade några ord och fick en

fin kontakt under de år han bodde här.

Jag skulle precis hjälpa honom att skriva till ett försäkringsbolag

för han hade gått med trasig fot i nästan två år, pga en mc olycka.

Den här dagen sökte jag honom,

för jag skulle renskriva en motion till honom.

Jag var och ringde på hans dörr på förmiddagen,

efter lunch och på sena eftermiddagen.

Men ingen hemma..

När jag står och plingar på hans dörr på em,

så kom en grann tant förbi samtidigt och jag säger spontant att:

-" Det känns som att det hänt honom något.."

Hon avfärdade min oro med att

han säkert bara var hos någon kompis.

Näe..bara en känsla, sa jag och gick hem.

Gick i väg på styrelsemöte och på kvällen när jag kommer hem,

så går jag in på Facebook och ser i min logg att flera skrivit

"Vila i frid......"

Jag gick i på hans FB sida och jag rös i hela kroppen och började gråta.

En gemensam vän hade oxå skrivit där

så jag kastar mig på telefonen, ringer honom och väser ur mig:

-"Vad sjutton har hänt?"

Han hörde hur chockad och ledsen jag

var och han berättade vad som hänt...

Jag ville bara skrika rakt ut, men behärskade mig.

FAN! FAN! FAN!

29 år bara! Hela livet framför sig!

Så förbannat Orättvist!!!

Men så plötsligt är han borta...

Det blevett stort hål i många av oss.

En tomhet med miljoner tankar.

Mina tankar och min empati går till

hans fina mamma och fina syskon

som nu tappert kämpar varje dag.

För att orka ta sig igenom vardagen och försöka hantera

en sån stor förlust och sorg.

Som förälder, att mista sitt barn...

Hur gör man? Hur ska man orka? Samt alla dessa Varför!!!

Det är nog det Värsta en människa ska behöva gå igenom.

Det finns inga ord till tröst.

Det finns ingenting jag kan säga för att förmildra för de anhöriga.

Jag kan bara säga att jag finns här och jag ställer upp

om de behöver min hjälp.

Jag fick en förfrågan av vännens mamma.

Om jag ville baka mina Kramforsluder till begravningen.

Givetvis vill jag det.

Han älskade dessa gobitar jag bakade och bara häromdagen

fick jag igen ett fat och då sa han lite försiktigt

med glimten i ögat:

-" Du får gärna fylla på det här..."

-"Klart jag gör!", svarade jag.

Men det fick jag tyvärr aldrig göra..

Däremot kommer jag att baka dem till begravningen,

för det vet jag att han hade gillat.

  Vila i Frid Min Vän!  

 

Anette

5 mars 2011 18:07

Men...usch. :( kraam!!

http://levermittliv.wordpress.com

 

Toria

23 mars 2011 19:20

Men vad sorgligt! :( Skulle aldrig klara av att en nära vän dog.

http://toria.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                                  Jag är så tacksam över att det finns saker i livet, som får kroppen och själen att ta glädjeskutt. Att det den 14 November är +10* ute. Marken är snöfri och solen skiner.     Att få up...

    Visst är det väl så, att vi skall dela med oss till andra. Av glädje, kärlek och allt vi själva ömmar för!   Om vi Inte gör det, så blir vi så självcentrerade och uppblåsta.   Jag vet inte Hur man beter sig, när man är en stor egoi...

         I bland dyker det upp sinnes ramsor i skallen på mig, som suttit där sen barnsben. Min mamma och min morbror lärde mig mycket tok, när jag var barn.  Undra vem jag då fört det vidare till...    Konstigt att såna saker och hundr...

                        Vi människor är expert på att krångla till saker. Det är viktigt att vi tar oss tid att njuta i vardagen och göra saker vi vet att vi själva mår bra av.   Just den biten är jag dålig själv på, men börjar lära mig...

   Tankens energi dör aldrig.. En tanke varar för alltid! Varje tanke vi tänker, har tänkt och nånsin kommer att tänka, är skapande.   Vad vore livet utan drömmar? Vissa gånger skulle det vara så enkelt att vi skulle kunna sätta oc...