Läste morgontidningen och tog  morgonkaffet ute

i solen i morse, åhh äntligen kommer den efterlängtade solen   fram och ler glatt mot oss.

Det ger sån energi när den strålar.

Igår var det mulet, kallblåst och regn och idag har det tvärvänt.

Så najjjjs!

Jag har vaknat klockan sex varje morgon nu och varit tvärpigg,

inte likt mig alls.

Men skönt är det.

Ändå har jag inte alls kommit i säng i tid på kvällarna.

Igår kväll satt jag och skrev brev, är på sidan 43 i det brevet och lär väl fortsätta ett tag till på det innan jag postar det.

I morse när jag var ute med Rocky så klev jag i hundskit Igen  

F-n, det är så svårt att få bort stanken från skorna, bläh!

Varför ska det vara så förb-at svårt att plocka upp efter sina hundar??

Det är ju Äckligt!

Sen de som plockar upp skiten och slänger påsen bredvid, VAD är vitsen med det?

Ska det vara så äckligt och ansträngade att ta med sig påsen till en soptunna eller hundlatrin som finns uppsatt här och var?

Jag fattar det Inte.Det är ju era "Små   Älsklingar"..

Visa det då för fasiken!

När Jonas är ute med mig så får jag vara vaksam o säga till honom:

-"Akta kliv inte där, det är hundskit överallt!"

Vi får parera mellan högarna som ligger här&där.

Här omkring där vi bor finns det flera hundlatriner uppsatta och det finns soptunnor.

Eller så är hundägare här runtomkring slöare än på andra ställen!

Jag tycker det är märkligt att vuxna människor

inte har nå´t sunt förnuft.

Idag var det skriverier i tidningen om ännu en Rottis, som bitit sin matte på en utställning, så den måste avlivas.

Hunden var 5år och hon hade haft honom i 1år.

Tagit hem honom från Serbien..

Hon- Den nya ägaren  har ju inte en aning om VAD den hunden upplevt i sina fyra tidigare år...

Obehagligt när såna saker händer.

En del skyller på rasen och visst kan det vara så,

att många är sönderavlade.

Men mycket har oxå med hundägaren att göra.

Har du inte den tilliten och respekten till och från din hund, då kan det sluta illa.

Det är en Ömsesidig Respekt och Samspel mellan hund och ägare som är a och o, gällande Alla hundar, Oavsett ras.

En kille jag mötte i skogen häromdagen höll på att trigga igång sin hund att nästan fälla ett träd, hunden var helt galen och även hans husse.   

Vet inte vilken ras det var,

men nån amstaff/pitbull variant såg han ut och vara.

Kamphundarna avlas ju fram för

sk. Gameness, som ska vara låg rädsla, smärttålighet och kamplust.

Han uppfostrar ju sin hund till att få fram den där maktkampen som de vill ha, många av dessa yngre grabbar som skaffar såna hundar. Sen kan de inte hantera dem och säljer dem vidare. Vansinne!

Jag blev riktigt rädd och Rocky stod o tittade på dem.

Så jag genade ner rätt in i skogen,

för den hunden var lös utan koppel..

Ville inte att han skulle se oss.

Han var så inne i det han gjorde, så han kände säkert lukten av Rocky,  men han visade ingenting. Han hängde i trädet som en apa och fradgan rann ur munnen på honom.   

Jag lockade med mig Rocky kvickt därifrån.

Lite skärrad blev jag.

Tur att Rocky inte är skällig av sig,

för då hade vi väl haft den där träd apan i hälarna!

Igår fick Jennie&jag hem våra beställda kläder.

Lyckan den var Total!!   

Skor&jacka passade oss båda som handen i handsken.

Limegrön 2117 of Sweden jacka till mig &

Rosa softshell Peak jacka till kära dottern.

Rosa Converse åt henne och svarta åt mig.

En vän till mig beställde oxå svarta Converse till sin dotter,

så de ska jag försöka hinna iväg och leverera till henne idag.

Åhh vad nöjda vi blev!!

Tack Henke,  LOVE YOU!!  

..Skäms, spricker, hoppar högt av Glädje(?)

Jag har en Pirrande känsla i kroppen av förväntning,

någon form av rus som gör mig så här.

Jag har ett projekt på gång inne i mitt huvud

som jag såååå gärna vill förverkliga!!  

En gammal dröm som kanske går i uppfyllelse..

Håll tummar och tår för mig, att detta nu går vägen.

Ska i väg på två möten nu i dag...

Det är en Enorm satsning och Enormt med pengar, runt miljonen..

Så det känns lite splittrat på just den biten,

men samtidigt så måste man våga för att vinna.

Den här drömmen har jag haft sen 20-års åldern och med tanke på

att jag blev sjuttiosju år nu i januari  

så är det kanske på tiden...

Ja åren går fort, så snart är jag Där oxå vid just 77.

Apropå 77, vet du vilket det enda talet som går att Vissla är???

Jo, just sjuttiosju!!!

Prova vet ja!

Sjuttiosju Sjuttiosju Sjuttiosju 77 77 77

          Wish Me Luck!!!  

                                          *Before*

Wow! Kan bara säga Wow wow wow nu!!!  

Det är ju bra med livlig fantasi vissa gånger...

Jag & lilleman skulle baka en vanlig boring sockerkaka, men tänkte att va f-n det är så tråkigt, så vi spånade på muffins,

men samma sak där.

Finns väl inget så tråkigt som vanliga tråk muffins, med nån tråkig fyllning.

Men jag gjorde

egna-påhittade-super-duper-smarriga-tunga-fylliga-saftigt-sjukt-goda muffins!!!

Gjorde dem i stora bullformar i mitt muffins bleck och de blev så kompakta, tunga, mumsigt saftiga bästa muffins jag gjort!

Barnen&mormor inkl. jag själv har ätit dem och det är

sjukt va gott de blev.

Jag tog en ask Ricotta ost i dem och det var väl

den som gjorde dem så saftiga.

Hade aldrig provat Ricotta ost i nå´t bakverk,

ärligt talat så trodde jag att det skulle bli nå´t tok.

Jag har ju bakat med mascarpone ost ,

men tänkte att det här funkar väl oxå..

Mmmmm verkligen!

Men tabben jag gör många gånger

när jag experimenterar i köket

är att jag Inte skriver ner vad jag häller ner i bunken..

Samma sak med mat, jag älskar ju att prova egna varianter,

men sen står jag där som en byfåne och kommer Inte ihåg

vad jag haft i och hur mycket, suck!  

Nu skrev jag upp allt eftersom jag fyllde på

med olika ingredienser.

Vilken himla Tur!!!

Tänk att en sån liten sak som ett extremt lyckat bakverk,

kan förgylla tillvaron så pass mycket.

Så dessa mumsiga ska jag lägga ut på Matklubben här på nätet, där jag är medlem och har några fler egna påhittade recept.

Men måste hitta på nå´t namn på dem..

Har du nå´t förslag?

http://www.matklubben.se

Där finns 74 000 recept från medlemmar! Kanonsida!

I går kväll var jag på Brf´s Årsstämma.

Den började 18.30 och mamma var barnvakt åt Jonte Myra.

Trodde väl att 1½-2 timmar skulle det vara överstökat på..

Men tji den tjabo!

21.30 gick jag och tre andra, för det var inte klart.

Jag visste ju att lilla mammi ville hem och sova.

Men jag hann ut med Mr Felfri oxå, innan hon for hem.

Det drog ut rejält på tiden.

Jag var med i styrelsen tidigare, kom in som suppleant och efter ett år blev jag sekreterare och tyckte det var Mycket intressant med alla kurser som Hsb kostade på mig, juridiken gillade jag skarpt.

Är det nå´t man gillar, så blir det ju automatiskt mycket roligare oxå.

Men till slut räckte inte tiden till, så jag sa ifrån mig uppdraget..

Men nu blev jag invald till Valberedningen...

Vilket är lite pyssel..

Det är ju Valberedningen som ska se till att det finns en

fungerande styrelse, som kan hantera föreningens verksamhet på ett tryggt och bra sätt.

Även se till att förändringsarbeten blir utförda.

Valberedningen skall ju föreslå ledamöter till styrelsens alla poster och presentera dem på stämman.

Så det gäller att ha koll på de boende.  Usch sån´t är lite jobbsamt tycker jag. Men att veta vilken kompetens de har och såna saker, det får man ju bara reda på genom att prata med dem, så det lär ju bli x-antal pratstunder. Valberedningen skall ju vara aktiv under hela året, inte bara under vissa tillfällen.

Valberedningen är liksom nyckeln i det hela och måste analysera hur den sittande styrelsen arbetar..

Kan ju säga redan nu att ordförande är en dam som bott i föreningen sen husen byggdes 1963 och hon är mellan 75 och döden..

Vi ifrågasatte om de hade tittat på lånen, för det var väldigt hög ränta på de lån som finns..

Hon ryckte på axlarna rätt och slätt och svarade:

-"Näe det har vi faktisk inte!"

Hon verkar ju vara lite gaggig, för hon fick frågor från några yngre förmågor som köpt lägenhet i vår förening alldeles nyligen.

Men hon hade ingen koll alls.

Hon verkar ju vara helt ute och cykla,

men tanten blev omvald på två j-la lååånga år.

Henne ska jag ha koll på iaf  

Det är tråkigt att de yngre inte får nå´t att säga till om en sån här gång, när gamlingarna sitter med i styrelsen och inte vill

förändra och förnya ett jota.

När jag var med tidigare som sekreterare hade vi en kanonbra ordförande, men de köpte hus när de fick sitt andra barn, så de flyttade härifrån.

Men med honom Hände det Grejer.

Vi hade superbra personkemi och var på många trevliga helg kurser tillsammans och vi fick igenom många förändringar här.

Men när han flyttade så blev det annan ordförande-en 40-talist..

Som började motarbeta alla nya ideér, fastän ekonomin är Mer än stabil så ska de spara varenda j-la korvöre, som att det vore deras egna pengar.

Jag tappade sugen och hade inte tiden heller, därför hoppade jag.

Men nu ska jag nog ha koll på kärringhålet o se till att de beslut som fattades igår på bl.a förändringsarbeten, blir utförda!

                    * One two Eva come to you..

                  Three four..Better lock your door!*  

                                                  *After*

Morgonpigg är jag definitivt inte.

  Huga vilket troll jag är på morgonen...

Jag Avskyr när klockan ringer och har den på två olika alarm tider...

Men när jag väl är uppe, så funkar jag hyfsat även om det tar sin tid.

Säger gomorron till min morgonpigga solstråle Jonte Myra som redan sitter i soffan och kollar barnprogram.

Påklädd & redo för dagens bravader,

sitter han och väntar på frukost, halvtok..  

Jag vaknade 05.50 och då satt han redan

på första parkett framför tv´n...

Jag kör i gång kaffebryggaren som jag alltid laddat o gjort klart kvällen före.

Hämtar tidningen och växlar några ord med Jonas  , som säger:

-" Du är verkligen trött i dag mamma."

Mmmm mumlar jag tillbaka, fixar frukost åt honom och Jennie som inte klivit upp ännu.

Jag hämtar mitt kaffe, tar med mig morgontidningen går

ut på ballen o sätter mig i solen.  

Kanonfint väder idag, Äntligen!!!

Men...Vad är detta???   

Wow, hittade en artikel som verkligen

fångade mitt intresse och fick mig att vakna till liv direkt..

Åhhh många tankar snurrar nu....

Ringde ett par samtal och sen var både

hjärnan och kroppen i gång idag.

Oj, kunde jag verkligen vakna så kvickt?  

Så nu blir det till att kolla upp lite saker i dag och att fixa lite.

Turbanen med hårinpackningen på skallen åkte

snabbt av nu och sen in i duschen och ut med kärleksvovven.

I kväll kommer mormor och skall vara med Jonte.

Jag ska på Brf Årsstämma och då kommer mormor gladeligen och tillbringar några timmar med barnbarnen 

-Wish me luck today!  

http://www.youtube.com/watch?v=HGC003Xz3CY

Jag ser upp mot himlen,
undrar var Du finns?
Har Du det bra?
Jag ser upp mot stjärnorna,
var finns Du
nu?
Kan Du se mig & min saknad?
Kan Du höra mitt rop inuti i mig?

Kan Du höra min bön?
Hur kunde det få bli så här, tiden går men
det läker inga sår!

Tyst om natten, hör jag i bland Din röst och känner

en vind av din doft.

Men hålet inuti mig och smärtan av saknad

finns fortfarande kvar.

Saknaden, Tomheten och Tårarna nästan kväver mig i bland.

Det är så Tomt här utan Dig!

Jag tänker på Dig jämt och saknar Dig och Allt Fint vi hade!

Jag önskar jag kunde hämta Dig tillbaka!

Tack för skratt, kärlek, bus, samhörighet,

gemenskap, glädje, tårar, allvar, tro och hopp.

Tack för allt det vackra vi fick tillsammans.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag.
Någonting alldeles oväntat sker, & livet bli
aldrig detsamma mer!

Vår kärlek skall leva kvar i evig tid.

Din kamp och smärtor finns inte mer.

Du funnit frihet och ro,

det är mitt hopp och min tro.

Underbara Du, jag önskar ingenting

annat än att Du vilar i frid.

Trots att snart ett år gått...
Så har det inte läkts några sår.

Nu finns endast frågor kvar, om livets ändamål.  

Jag släpper gråten fri och känner hur mycket lättare det kan bli.

I alla fall för en stund,

så jag i natt kanske får en blund.

Med mina ögon blå, är det till Dig i himlen jag blickar då.

När jag på morgonen vaknar är kudden våt och enbart

tanken på Dig,

får mig att falla i gråt.  

  Älskar Dig!

      Saknar Dig!  

Du Finns För Evigt i Mitt Hjärta!

http://www.youtube.com/watch?v=GMW-m2eV0QI

I går var jag&Jonte med mormor på IKEA..

Vilket bra ställe det är!

Jag skulle nog kunna gå där en hel dag.

Fastän jag har IKEA så nära, så är det inte ofta jag åker dit.

Nu skulle jag byta några lampskärmar

och sen till

http://www.birstacity.se/

Birsta City och byta shorts åt Jonte Myra..

Men hittade en jacka  

tre par shorts  

Dessa i svart+ett par i beige.

5 t-shirts    

2 sommarlinnen åt honom.

Så det blev ett gäng timmar som svischade iväg där.

Birsta City och Ikea tar lång tid att utforska för oss kvinnor..

Det är så kul att handla till barnen.  En feelgood känsla.

Tiden går så fort när man ska strosa runt i olika affärer,

ungefär som när man satt ner rumpan på stolen och kört igång Facebook...

Facebook, hur kul är det då?

Det händer inte ett j-la dugg där, men likt förbaskat så har det nån dragningskraft som gör att vi fastnar där, timme efter timme.

Datorn står på, ser på tv en stund, kollar facebook i reklamen,

går ut med doggen, kollar av facebook innan man gör natta, men VAD har hänt under tiden då egentligen?
Näe inte ett skvatt!

Hur kan något så urbota tråkigt ha sån dragningskraft?

Fördelen med Fb tycker jag är att jag hittat så många vänner från förr och även nya vänner.

Men inte vet jag hur kul det är annars,

men på nå´t vis älskar jag och alla ni andra att vara inne där.

Mormor hade inte träffat Jonas på en månad, sista gången var när jag bjöd hem henne o gubben på mat.

Så hon frågade om hon kan få låna hem Jonas nästa helg.

Japp, det Får hon! Men åhhh vad konstigt det kommer att bli...

Längesen jag hade så lång tid, som en hel helg utan min myspropp.

Mormor&gubben hennes har renoverat hemma nu en tid,

tapeter o golv, nytt i hall, kök och sovrum-så det har varit kaos med grejer överallt.

Men nu är det nytt, rent&snyggt igen, som det alltid är

hos min mammi.

Hon har aldrig ett dammkorn hemma och det kan ju vara därifrån jag fått mitt städsinne.

Jag är precis likadan, avskyr att ha Ostädat.

Inte för att det händer så ofta, men när det väl gör det så åker trasor fram direkt. Jennie är likadan Jonas oxå, trots sin låga ålder så vill han ha städat omkring sig, det blir nog precis som man är van vid hemifrån. Eller så kanske det blir precis tvärtom.

men just nu har jag Ostädat...Putsade fönster i vardagsrummet i går eftermiddag- det är 22 j-la rutor där inne  Hate it!

Så nu ska jag ta mig an att stryka gardiner och få upp dem och en del lull lull.

Jag började riva ut saker i ett av badrumsskåpen igår,

så där blir det röjning, samt ska ta mig an några garderober idag,

så här blir det

Operation Utrensning!!

Det ger en sån himla skön känsla efteråt...

..Ja det blir bergis toppen, då har man motor när man går som sitter bak på kroppen. Går man på växel nummer ett blir farten rätt så låg, på fyrans växel går det lätt att springa om ett tåg...

Kanske blir det så, men förmodligen inte  ...

Att vara barn, vad skönt det måste vara.

Jag minns inte riktigt hur jag själv tyckte det var, men när vi är små så lever vi här och nu och det borde vi ju alla göra.

I går när jag o Lill prinsen min var i skogen med Rocky, så säger han:

-"Mamma det här är det bästa livet!"

Jag frågade vad han menade...

-"Att vara ute i skogen med Rocky, det är så himla skönt."

Han är ett ute-barn min kille, han älskar att vara ute, han blir väl samma skogs rå som jag är.  

I stugan Älskar han att vara, där finns inte rinnande vatten och ingen el på hela byn.

Men det är så avkopplande skönt där.

Jag tillbringade mina barndoms somrar där oxå,

så för mig är det ett smultronställe.

En plats där jag laddar batterierna rejält. Alldeles vid stugan är det Total radioskugga även för mobilen.

Tänk dig själv vad skönt! Att ingen når dig på ett par veckor per år, du får bara vara och leva här och nu.

Ingen som jagar dig och du lever bara för stunden.

Det skulle alla få prova på i bland.

Tycker det behövs i vår vardag,

med all stress och press vi har på oss.

För snart tio år sedan köpte jag den här stugan och den är liten, gammal och Orenoverad, men det gör liksom inget.

Vi tillbringar så kort tid där per år och som sagt var,

det är bara en sommarstuga.

Jag har väl tänkt börja måla inomhus lite grann..

Men varje gång de infallen kommer, så är det varmt och soligt ute.

Så då tar jag hellre tillvara på de fåtalet fina sommardagar vi har

här i Norrland.

Jag är en soldyrkare!!!  

Vi får väl se om det kommer några grå muliga dagar när vi är där i sommar, då kanske det blir några penseldrag.

Men oftast åker vi hem till stan de dagarna, i alla fall om det regnar för då finns absolut Ingeting att göra där för Jonas.

Eller så blir det kanske målning till hösten,

då vi är där på helgerna.

Vi får se, stugan står kvar och rasar inte i hop än i alla fall.

Huvudsaken är att vi tar tillvara på de få soliga semesterdagar vi får och då är vi hellre vid tjärnen och badar, mår gott, grillar och tar tillvara på Nuet.

Visst finns det dem, som har åsikter om att jag "borde" göra en massa i stugan, men jag tror det retar dem mer än mig.  

Jag har rullgardiner kvar efter förra ägaren som är gröna och jättefula, men vad gör det? De är vita utåt iaf och de fyller sin funktion och det räcker för mig.

För mig behöver inte alls vara tipp topp i stugan.

Den är min fristad och huvudsaken är

att jag och barnen älskar att vara där.

Barnen...Näe inte riktigt sant..

Jennie som är 17år, har inte varit med dit på tre somrar..

Men nu i vinter sa hon att hon ville följa med och vara där nån dag i sommar! Jiippppiiieeee.  

När hon var yngre var hon alltid med och hade kompisar med på sommarloven. Ofta tältade de ute på gården och var i sin egen lilla mysiga värld.

Inte för att jag tycker att sova i tält tillhör kategorin mysiga värld,

men alla är vi olika.

När folk frågar mig var min stuga ligger och jag svarar "Vrångtjärn".

Så ser alla ut som fågelholkar.

Det är Få människor jag mött, som vet var det ligger.

En kompis till mig som kör lastbil och är van att köra överallt och har ett lokalsinne som jag inte trodde människan kunde ha!

Han skulle köra dit möbler åt mig...

Han manövererade sin stora lastbil på de små slingriga grusvägarna som att det vore en liten moppe han körde.

Han är en Enormt duktig yrkes chaufför.

Vägen dit gick ju bra, för då hade han sällskap med sig, som visade vägen, men han höll nästan inte på att hitta tillbaka, när han fick åka hem ensam. Jag hade lurat med honom långt in i den djuuupa mörka skogen...

Då kunde jag ha lekt "Stygga tanten i skogen" med honom, synd att jag kom på det alldeles försent   

Stugan ligger bara fem mil härifrån stan,

men ändå inne i skogen, dit Få människor hittar.

Så just nu läntar jag dit,

där jag kan få ladda batterierna och bara få

Leva Här och Nu...

En bild på Jonte Myra & Mormor i somras i stugan  

Nu börjar det kännas, att lilleman varit hemma och sjuk i

Nio Låååånga dagar.

Det blir dryga dagar att bara gå hemma och lalla på.

Visserligen har han tvingats ut flera gånger om dagen eftersom Rockan ska ut, så det kan ju var en bidragande orsak till att hostan

hållt i så länge..Mitt fel-ja ja jag tar på mig det oxå.  

Men i morgon börjar allvaret igen och han längtar efter kompisarna,

vilket jag förstår.

På eftermiddan såg jag en film "2012" heter den, hade hyrt den i fredags och skulle tillbaka med den ikväll, så det var bara att

sätta sig och glutta.

Konstigt att sätta sig framför tv´n på en eftermiddag.

Kände mig nästan som en "bov"   för att jag satte mig till ro mitt på blanka dagen och för att den var så lång, 2½ timme.

Men fick ju pausa en stund oxå medans jag fixade middag.

Det blev segt att sitta så länge, men den var ju bra i af.

Jag har lite svårt för att komma till ro, framför dumburken på dagtid, allra helt när solen skiner utanför.

Visserligen hade vi gjort en två timmars tur i skogen före, så både hund och son var nöjda.

Kvällsturen begav vi oss till Södra Berget och härjade runt med Rocky som två skogstroll.

Tur att ingen ser oss, när vi kutar o gömmer oss

bakom stubbar och snår.

Men det är samma sak med många föräldrar och barn.

Om man är som jag är och gillar att vara med hunden och barnen, leka, busa, skratta, härja..Då tittar folk snett..

Varför i hela fridens namn då???

På sommaren under Gatufesten brukar jag gå med Jonas på dagtid,

både på tivoli och på nå´t annat skoj.

En sommar var Mojje här, han är ju kalas för både barn och vuxna.

Vi sjöng med, klappade händerna och tyckte det var hur kul som helst.

Vilket oxå en sån som Mojje uppskattar...

Men mupparna i den här stan kan ju inte koppla av.

Mig kollade de på, som att jag nyss landat från en annan planet.

Eller så tror de att jag fått i mig nån Olämplig rus dryck kanske.

Men sorry då, jag är från denna planet och rus drycker är jag dålig på.

Om jag vill sjunga, klappa händerna och umgås med min son,

då får jag konstiga blickar.    

Hrmpf..Förstår inte det, för det är väl just därför jag går dit och lyssnar på musiken och vill ha en trevlig stund med mitt barn.  

Men vore jag en vanlig j-la tråkmuppa, som stod med armarna i kors och klappade händerna lite diskret, ja då vore jag normal i folkets ögon.

Men jag vägrar, finns inte en chans att jag blir som andra vill att jag skall vara. Jag är och förblir den jag är.

Då får ni väl fortsätta att glo era trångsynta sur spöken.

Tyvärr finns det allför många sur spöken lite här och var.

Fasiken vad tråkigt, att gå igenom ett helt liv och vara så förb-at sur.

Att inte ens hälsa på grannar och andra du möter.

Vi har grannar i huset mitt emot, ett par runt 35 års åldern.

Möter dem ibland och jag har ju även lärt Jonas att man Bör hälsa.

Men Jonas har sagt ett glatt "Hej" varje gång han mött dem.

Gissa vad de gör?

De vänder på huvudet och svarar inte   .

I dag mötte vi dem igen och Jonas sa Hej ige, samma visa igen.

Då utbrister min spontana härliga kille:

-"Vad är det för fel på dem då?"  

My God, inte ens svara på tilltal när ett barn hälsar,

det går över mitt förstånd!

Ett "hej" tar ingen energi att häva ur sig, men för många verkar det vara Oerhört ansträngande.

Jag skulle känna mig Otrevlig och dum om jag inte hälsade på mina grannar och människor jag möter.

Är det jag som gör fel?

Ska man inte hälsa och vara trevlig?

I såna fall, måste jag ta ett snack med morsan, för det är ju hon som uppfostrat mig...