Totalt ur gängorna nu ett tag.

Åkte på en förb-ad tandvärk för 4 veckor sen..

Kom till tandläkaren, men de kunde inget göra.

Tre bedövningar tog inte,

för det var infekterat..

Blev hemskickad med recept på penicillin.

Med en ny tid inbokad, den 28 september...

Ifågasatte o jag inte kunde få en tid lite snabbare.

Men nope, det behövdes inte.

Men om tandvärken eller infektionen kommer tillbaka då?

Undrade jag...

Men det var det ingen fara alls med,

inget jag behövde oroa mig för.

Kanoners!!!  

Käkade den kuren och tre dagar senare

slog det till igen..

Som en käftsmäll utan dess like!!!

Tio gånger värre än den infektion jag nyss burit på.

Tandvärken kom tillbaka med råge och svällde igen totalt.

Hela kinden, ögat, hakan, insidan av munnen, tungan.

Allt blev större och större...

Ringde tandläkaren igen.

Fick komma dagen efter.

Inte var det någon höjdare

att åka dit och sitta i väntrummet

bland en massa människor och se

värre ut än

QUASIMODO i Ringaren i Notre Dame

 

Med en skalle och käft som dunkar!

Tandläkaren kunde givetvis inte göra något

den här gången heller,

eftersom jag knappt kunde öppna munnen.

Var totalt igensvullen.

Fick nu två penicillinsorter

som jag ska äta i tio dagar igen.

Optimistjollen jag...

Trodde i min enfald att svullnaden skulle minska

efter ett par dagar med två penicillin sorter.

Men tji den lilla gumman,

sån tur vore det väl skam om jag skulle få.

Oturen-i Egen Hög Person,

 - det måste ju vara jag.

Visst är det så.

Nu äter jag ju två olika

sorters penicillin och det den ena sorten

Inte slår ut, det fixar den andra!

Kanoners!!!  ...igen.

Öroninflammation,

lunginflammation och en massa annat

som den ena sorten jag har ska fixa...

Kalsgrejer ju!

Men till råga på eländet,

så har jag nu åkt på något som jag förmodar är

Halsfluss... Tralalalalalala 

Lederna har slagits ut,

halsen åt helsicke-kan knappt svälja,

luftrören är i ur uselt skick, kronisk huvudvärk.

Varje steg jag tar känns som att

någon slår en blyklubba i skallen på mig.

Kan inte sova på nätterna för kroppen är ett

Fucking Vrak!

Mao, jag Mår *S*K*I*T* i hela kroppen.

Men är det någon som sagt att livet ska vara Enkelt?

       

En dans på rosor kanske?

Men visst är det så...(?)

Att efter regn   kommer solsken...  

Men det känns lite långrandigt, att det där

"solskenet" verkar dröja

så många många långa långa år.

Vet inte om jag ska fortsätta tro

på det banala ordspråket längre,

för just nu misströstar jag

aningen för mycket.

För att kunna se solen framför det här "regnet"...

Men en kvällsbön kan jag be ikväll oxå..

För mirakel har ju skett förr, säger de som vet... 

 

  

~Livet behöver inte vara perfekt för att vara Underbart~

Visst sjutton är det så!!!

Alla dagar kan inte vara fina och ljusa.

Men med tankens kraft

kan vi i alla fall se saker och ting

lite med glimten i ögat.

Vi blir vad vi tänker!

Precis lika mycket som att vi blir vad vi äter.

Allt har ett samband.

Men det är inte alla som förstår det, tyvärr.

Jag träffade en person som var så negativt inställd,

till ta mej sjutton allt.

Som sög musten ur mig,

jag var helt tom och utmattad

efter att umgåtts med den personen

i bara drygt en timme.

Jag ville bara åka hem och tippa omkull mig i sängen.

Vilket jag inte hade någon möjlighet till,

när jag i dåläget befann mig en bit hemifrån...

Men det var precis som att luften for ur mig.

En riktig energitjuv.

Trodde i min enfald,

att jag hade lyckats rensa ur alla dem

ur min bekantskapskrets..

Men tji den tjabo, så var inte fallet.  

Min bekantskapskrets är

numera är ytterst liten.

Hellre En vän än tusen bekanta!

Efteråt så vände jag på alltihopa och började fundera på

varför den här personen är så sjukt negativ inställd till allt...

Samt alltid har varit.

Bitterhet mot sina barn, mot andra vuxna,

bitter på allt tror jag!

Men när man då uppnått vuxen ålder och vet

hur livet fungerar.

Vill man då inte

Ta Tag i Sitt Liv och Försöka Må Bra???

Jag förstår inte grejen med att

beklaga sig över allt och sen tro

att folk vill umgås och sitta och lyssna på allt gnäll.

Jag är inte skapt för det iaf!

Jag blir totalt slut i skallen.

Men däremot blev jag inte slut i skallen på söndag kväll!

Min underbara dotter hade bokat biobiljetter.

Så när vi kom hem från stugan var det till att

studsa in i duschen och sen iväg på bio!

Vi såg  The Expendables.

       

Wow, den var riktigt riktigt Bra!!!!

Spännande och det var fart från början till slut!

Gubbsen kan än!!!

Efteråt hade jag en sån Glad och lättsam känsla.

Precis en sån där känsla som jag hade behövt

efter träffen med den som sunkade sig in i min hjärna totalt.

Så tack och lov för mina egna barn och för att musik finns!  

~Lycka är ett Val- Inte ett tillstånd!~

*Kom ihåg att Du duger,

  PRECIS SOM DU ÄR!  

~

 
 

Vardagen har kommit i fatt oss.

Semester och sommarlov är snart över för i år..

Det känns verkligen vemodigt.

Det är med lite sorg i hjärtat som jag får

inse verklighetens allvar.

Förr om åren har jag inte tänkt på samma vis,

bara gillat läget och traskat vidare...

I år snurrar många tankar och funderingar...

Livet är så Oförutsägbart och konstigt i bland.

Just när vi har den där Totala Lyckan  

i våra liv och mår som allra bäst...

Så rasar allt i nästa sekund.

Det underliga är att morgondagen vet vi inget om,

även om vi kvinnor (kanske även en del män)

är flera veckor framåt i planeringar och tankar.

Helt fel egentligen.

Men så måste vi ju göra när vi har barn i våra liv.

Även annars oxå,

men det vore det bästa att slippa

all planering och bara få tänka och leva här och nu.

Men tyvärr är vuxenlivet mycket mera komplicerat än så.

Sommaren är över för i år och givetvis

är jag inne i min

höst planering för hemmet och barnen.

Kläder skall köpas, skolstarts saker.

Hemmet skall prydas med höst känsla,

hamstra en massa ljus och andra mysfaktor saker.

Ljuslyktor, höst gardiner och annat lull lull.

Har börjat små fuska lite

med lite ljusdekor som naturen

har att erbjuda nu och ett höst hjärta

som jag hängt utanför dörren.

   

Höstens natur innehåller så mycket

vackert och har så många

underbara färger att erbjuda.

Det blir en ny krans när alla gröna löv

börjar bli gula och röda.

Så det blir lite variation med glada höst färger.

Jonas skall börja i 1:an.

Wow- Min lilla Jonte Myra börjar bli stora grabben.

Jennie ska börja 2:a året i Gymnasiet..

My God! Varför svischar åren i väg så med våra småttingar?

Inte med oss föräldrar?   

Näe, inte alls.

Vi blir ju bara Bättre och Bättre med åren.   

Som ett årgångsvin, säger de som gillar vin.

Själv skall jag bege mig till stugan

i helgen och kliva i min stug-utstyrsel...

T-shirt, mysbyxor, raggsockor, foppa tofflor..

Det är grejer det!!  

Sen skall jag få en massa gjort..

Ska måla klart fönstren idag och upp med gardiner sedan.

Saker ska upp på väggarna.

Givetvis beger jag mig ner till

snickarboa min och skall fortsätta

tälja skyltar som jag skall måla och skriva på.

Har så många ideér i skallen och det börjar klia

i skaparfingrarna nu.

Råder bot på det i stugan i helgen.

Med mina myskusar!  

      

Efter två dygn vaken med en vedervärdig tandvärk,

så tog jag mod till mig och ringde tandläkaren..

Går på penicillin nu för jag var

Akut till tandläkaren häromdagen..

Men de kunde inte fixa truten på mig,

förrän jag ätit en penicillinkur på tio dagar.

Tre bedövningar och ett recept på penicillin

kostade 575 kronor.

Bedövningarna kunde jag ha gett f-n i,

eftersom de inte tog pga infektion.

Ska tillbaka in slutet av september, dubbelsuck!

Men det är väl som jag skrev tidigare.

Det finns bara en sak att göra:

Gilla läget!!!!! =)

 

 

Grodor, paddor, sorkar, råttor....

Fy fasiken vilka vidriga sattyg dessa Odjur är!!!

Jag kan inte ens kalla dem för djur.

För mig är de bara Odjur! Med BAUTA STORT O framför!

I stugan är de överallt,

dock inte inomhus men överallt ute.

Vart jag än går och är,

så poppar de fram som popcorn i en het kastrull.

Fula, feta, slibbiga med stora

glossögon som gör mig illa mående.

Jag satt ute och målade skyltar

i regnet i går och band ihop hjärtan av björk, i godan ro..

Då vänder jag mig om och där bakom mig

sitter ett par glossögon och stirrar på mig.

De är med hela tiden.

Konstigt nog så flyr de inte från oss människor numera.

De tror att de är några "trevliga"

sällskapsdjur verkar det som.

I tunnan där jag eldar skräp

är det alltid en fetto råtta

som sitter.

När den känner lukten av tändvätska,

så piper den snabbt iväg.

Haha någon dag i sommar så blir det nog bränd mus.

Ett flicka på 11 år var där och hälsade på-

Jag berättade om mina planer och då

tittade hon på mig med

förakt i ögonen och väste ur sig:

-" DJURMÖRDARE!"

 

Jaja, det finns bara trehundrasextioåttamiljoner

nu i skogen sa jag.

Kände att jag ville inte föra den

diskussionen vidare med den unga fröken.  

Råttorna och sorken börjar jag

konstigt nog att vänja mig LITE vid nu.

Jag flyger inte rakt upp

när de kutar framför mina fötter.

De pyttesmå äckliga grodynglen som Jonte fångade i vattnet,

som sedan blev små minis grodor som sprang överallt

har nu blivit ganska stora och de stör mig

så fruktansvärt mycket.

Jag mår illa, får nästan en hjärtinfarkt

när de kommer för de är så

satans ÄCKLIGA!!!

En morgon när jag skulle gå ut

till matkällaren och hämta frukost,

så satt där mellan betongen och dörren in till jordkällaren,

ett sån´t där  

Djävuls Odjur!

En fet sunkig snuskig vidrig slemmig äcklo

padda!!!  

 

 

Jag kan lova att

frukosten uteblev den morgonen.

 

Jag blir så äcklad och mår så illa, av dem.

Skriker rakt ut och blir helt jäkla paralyserad.

Jag ropade på Rocky som kom direkt..

Han får liksom knoster

  när han ser grodorna hoppa runt.

Han hoppar bredvid dem och stampar

med fram tassarna bredvid grodorna.

Han ser helt underbar ut!

Men Odjuren blir väl rädd &

ligger och spelar död jättelänge.  

Tills Rocky lessnar och avviker från brottsplatsen  

Då piper de i väg igen.

I går åkte jag hem från stugan,

för tvätt och såna vardags betsyr.

Så skönt att slippa Odjuren ett tag, trodde jag ja!

Kvällspromenaden med Rocky..

Vi gick upp till pappas grav,

som är här på Skönsmon där jag bor.

Jag började plocka bland

vissna blommor och fixade till där.

Då känner jag något blött på kanten av handen...

En stor fet Äcklo Padda!!!

  Som vidrörde min hand.

Fy satan i gatan!!!

Jag skrek som en knivstucken och flög

väl en halvmeter rakt upp i luften!!!

F-n! F-n! F-n!

Vad rädd jag blev!!!  

Jag fick sätta mig ner på gräset,

för det bara snurrade i skallen efteråt.

Alltså, det måste ju vara farligt för hälsan

att bli så där sjukt rädd som jag blir.

När det började snurra och jag såg vita prickar,

så blev jag faktiskt lite Orolig.

Jag vill inte bli rädd och skrika som

att jag var under ett knivhot,

men det bara kommer helt spontant.

Förmodligen rädslan som gör mig sån.

Tack gode Gud, att det inte var

fler människor på kyrkogården samtidigt.

För de hade väl trott att jag

blev nerslagen eller nå´t.  

I dag har jag mått illa

ända sen i morse när jag vaknade med ett ryck

kvart i sju.

Drömde väl kanske om paddor och sorkar..  

Jag har haft en hemsk huvudvärk och vidrig värk

i nacken och tryck över bröstet hela dagen.

Något kanske hände med kroppen i går,

när jag blev så rädd.

Det känns i af så.

Klart jag blir Orolig, för jag är livrädd att nå´t

ska hända mig och att jag hamnar på sjukhus.

Det är ett skräckscenario.

Jag åkte in akut för att par år sedan...

Då ville de "behålla" mig för observation,

tills dagen efter..

Haha vilka dårar!  

Näe det går inte, jag måste hem!!!

Läkaren blev riktigt irriterad

på mig och sa att det fick jag ta på mitt eget

ansvar om något hände....

Ja, givetvis, It´s My Life!