MORS DAG 2010-TACK GULLISAR!!!

Tack Mina Älskade Underbara Barn!  

I går lördag,

blev jag utbjuden på en tre rätters meny

på Tandoori House,

http://www.tandoori.nu/

av min fina dotter Jennie.

Hennes kompis Frida

var oxå med och det var fantastiskt Trevligt!

Tandoori har utsökt Indisk mat och resturangen

har en härligt varm och avkopplande miljö.

 

I dag fixade älskade dottern Jennie

middag och tände levande ljus och ansträngde

sig verkligen för min skull.

  Tack gullhjärtat mitt!!!  

Åhhh vad en sån sak värmer i hjärtat!  

Fick oxå ett härligt serum från salong,

till både händer och fötter.

I morgon ska jag få ännu en present...

Jag vet Vad det är,

men vet inte ännu vilken sort jag kommer att välja...

Har kikat lite på nätet och även i olika butiker,

men beslutsångesten finns där.

Det är ju något som jag verkligen behöver,

så jag vill välja i lugn och ro, så det Känns rätt direkt.

I fredags jobbade jag på stora Ica Kvantum

i Nacksta och demade.

Wow, vilken bra försäljning jag fick!!!

Lönehelg och fredag...  

Enormt skoj var det, eftersom det var

stor ruljans på kunder från morgon till kväll

denna dag.

Jag har nya produkter till kommande

fredag och en annan Ica butik jag skall dema i då.

Nästa vecka fick jag demo i Härnösand i två dagar,

så då ska jag försöka sova över där.

Eftersom det är jobb fram till

klockan 19.00 och sen ska jag packa ihop,

städa upp, räkna använda

demoprodukter och invänta sälj resultat osv..

Då är jag väl klar i butik runt åtta på kvällen.

Då hinner jag inte mer än

hem och rasta Rocky, sova och i väg igen.

Jag ska ju vara på plats redan

klockan 09.00 dagen efter oxå.

Så jag får kolla upp något hotell där

i Härnösand med hyfsat pris.

Det löser sig, sa kärringen som sket i vasken  

Lilla Älskade Jonas har varit hos mormor i helgen.

Han kom hem i dag på eftermiddagen.

Jag har längtat så sjukt mycket efter honom!!!

I går kväll kom tårarna  

på mig av saknad efter lillkroppen!

-Varför blir jag så blödig i bland, undrar jag...(?)

Det är ju bara två dagar,

men jag fylls av en sån stor tomhet.

Visst är det skönt att få vara ensam

en stund och nu var det ett tag sen sist,

men på något konstigt vis

så är vi så sammansvetsa.

Jag och Jonas alltid är tillsammans,

så utan honom känner jag mig halv.

Vi har en sån himla skön kemi mellan oss.

Det är bara en förmån att få vara hans mamma,

för vi tjafsar nästan aldrig om något och allt är

så glatt och mysigt mellan oss.

Varje dag visar vi Kärlek till varann

i både ord och handling.

Det är samma sak med Jennie,

vi kramas oxå dagligen och visar verkligen

i både ord och handling,

Hur Mycket Vi Älskar Varann!

Jag har den uppfattningen att såna saker är

Så Viktiga För Oss Alla!!!

Oavsett ålder.

Vi behöver Alla få höra och veta

Hur Underbara & Älskade vi Är!

Men nu ligger Jonas i sin säng och sover

så sött och livet känns komplett igen.

Jennie var och tränade och åkte sedan till

sin kille Alexander, som hon sover hos i natt.

Jag och Rocky, ska göra precis samma sak nu...

Lyssna på kroppen och möta upp

Mr John Blund i dörren.

För om några få timmar

ringer den där förbenade väckarklockan igen..

Vilket  jag inte gillar så värst mycket,

eftersom jag är som ett lik varje morgon!  

Så jag önskar även Dig,

en Härlig nattsömn och massor

av söta drömmar.

 

  

Sluta förvånas ska vi nog aldrig göra...

Jag träffade en kvinna med sina barn i dag på sjukhuset,

när jag varit på Lab och lämnat en massa prover.

Hennes yngsta barn är 8år...

Äldsta som var med var 13 år!!!

När man nu är 8 år, så förstår man det mesta som sägs och om man är ett barn som klänger

på sin mamma och verkligen vill höra allt,

då förstår man oxå allt!

Den här mamman har jag jobbat med tidigare och hon är

lite speciell som person,

men i dag fick jag en ännu mer speciell uppfattning om henne...

Hon stod där och gestikulerade och gapade

mitt i korridoren utanför affären på sjukhuset.

Där det passerar enormt många människor hela tiden eftersom genomgången till affär, cafeteria, apotek,

butiker och allt är precis där.

Hon pratade om sin man och sina barn och berättade att

-"Vet du vad dom här jävla ungarna gjorde!"

-" Jävla satungar och ställa till det och tror du man hade hjälp av gubbjäveln då?"

-"ungjävlar!" osv...

VAD????  

Där står barnen bredvid och hör ALLT

som deras mamma säger om dem!!!

Men hur kan man som förälder

ens tänka tanken på att häva ur sig så

mycket *S*K*I*T*???

Att säga så inför mig, inför barnen och inför alla människor som passerade.

Jag skämdes verkligen!!!

Pojken som är 13 år,

han gick iväg en liten sväng för han

tyckte säkert att det oxå var väldigt pinsamt.

Men om man nu pratar så inför

sina barn och kallar dem såna hemskheter.

HUR är man då hemma mot dem?

Jag blev alldeles chockad!

Hon kan ju inte vara hundra, med sitt vidriga sätt mot barnen.

Där stod hon i urtvättade

noppiga solkiga gråa mysbyxor, ljusgul urtvättad

t-shirt med fläckar framtill och och rejält

skitiga blåa foppatofflor!

Går man klädd så offentligt?

Rena kläder måste man väl åtminstone

kunna kränga på sig..

Visserligen bor de en bit utanför stan och har djur och sån´t.

Men när man visar sig offentligt och har

barnen med sig som är så pass stora som hennes,

så måste man väl oxå tänka på att

inte barnen skall skämmas över sina föräldrar.

Men det är samma sak,

de som går på stan i sunkiga skitiga kläder..

HUR tänker man då?

Det går över mitt förstånd!

När barnen passerat dagis stadiet,

så är det så himla medvetna och ser Allt!

Klart att de skäms över hur hon ser ut och hur hon beter sig.

Det sätter nog sina spår på ett eller annat vis tror jag.

Minnena om HUR mamma betedde sig mot dem i barndomen..

Usch vilka tråkiga barndomsminnen.

Att ha mammas elekheter klingandes i bakhuvudet hela tiden.

För orden kommer att bestå resten av livet.

Många tror att barnen glömmer, men icke sa nicke.

Såna saker bränner sig fast i bakhuvudet

på dem och följer dem varje dag i resten av deras liv.

Såna barndomsminnen vill i alla fall INTE jag ge mina barn.

De ska ha fina minnen och det hoppas jag

att jag har gett och fortsätter att ge dem!

 

 

I morse satt jag och väntade på att min läkare skulle ringa..

Klockan 08.15-10.15 kunde hon ringa,

sa sköterskan i måndags...

Japp, det kunde hon...klockan 10.13 fick jag samtalet,

sista minuterna as usual!

Men då hade hon knappt tid att prata

för hon låg efter i tidsschemat!!  Jamendåså!!

Lite tröttsamt kände jag att det var.

Men där hade jag suttit som ett pucko

i 2 timmar och väntat och väntat,

men så har hon inte tid, utan skall skicka ett brev i stället,

för ytterligare utredning, sopkvastskaftsmänniskoapa...

Sen bar det av till Utvecklingssamtal till Jonas 6 års klass.

Sista innan han börjar 1:a klass, lillfisen min.  

Fy bubblan vad tiden går fort...

Sedan bar det av till Ryggakuten, där jag hade tid inbokad.

Jag är som förlamad i axlar,

nacke och övre delen av ryggen.

Minsta rörelse så vill jag bara skrika rakt ut.  

Det är nervvärk som skär genom märg och ben

på mig och jag börjar bli rejält less på den här värken.

Det bränner som miljontals nålar och värker dygnen runt.

Allt som väger litegrann åker bara ur händerna på mig.

Jag hinner inte reagera för jag domnar bara bort.

Stekpanna, kaffekannan osv. Iriiterande! Frustrerande..

Jag blir gaaaalen på detta!

Sömnen är det bara blaha med oxå.

Tyvärr... för just sömnen & vila är den stund som

kroppen behöver för att återhämta sig.

Det har hållt på nu konstant i två

veckor och blir bara värre och värre,

så därför hade jag bokat in en tid.

Tänkte att det kanske kan "tryckas bort"  på något vis.

Men sirru, den gubben gick inte.

Jag är helt inflammerad mellan skulderbladen,

upp emot axlarna och nacken.

Har en förslitningsskada i nacken sen tidigare och jag är inflammerad hela j-la vägen uppifrån och ner, nu igen.

Förra gången jag blev så här, så tog det över 7 månader

innan jag gick till mig någorlunda, men aldrig helt.

Men det begär jag inte heller,

men lite lindrigare kunde det gärna få vara,

för just nu vill jag bara gräva

en grop och krypa ner i och vänta tills

det försvinner som ett

Hokus Pokus Filijokus=BORTA!  

Men vad gör man då???

Bläh Bläh Bläh är det enda jag känner just nu.

Tack och lov så syns det inte på utsidan.

Men så är det ju med oss människor som har värk,

inget syns på utsidan.

Ibland till sin fördel, men det har ju även nackdelar oxå.

I kväll hade vi städkväll, på Jonas fritids.

Det är jättetrevligt med såna här samkväm,

men jag känner mig mest som Folke Byfåne,

när jag inte kan hjälpa till så mycket.

Jag är sån av naturen,

som Älskar att hålla på med en massa saker,

för att hålla det fräscht omkring mig och jag

Älskar att hjälpa andra och att göra saker för andra.

Men jag känner inte mina egna begränsningar tyvärr..

Eller vill inte känna, kanske stämmer bättre.

Jag VILL så gärna göra en massa nytta,

men så får jag ångra det efteråt.

Som när jag, helgen för 2 veckor sedan tog

ett 12 timmars pass i förrådet och lyftade

ut allt som fanns där,

rensade och kastade en massa.

Det blev många hundra kilos lyft den veckan

kan jag lova och det var då axlarna och allt brakade igen.

Sedan dess har jag bara blivit sämre och sämre och nu har inflammationen nått sin kulmen och blommar

för fullt i min kropphe-te!  

Nu ska jag iaf ta den här värkade

gamla getkroppen och fösa in min son i duschen.

Han har spelat brännboll i kväll och alla

fritidsbarn har haft så himla kul.

Vad gjorde jag då??

Jodu, jag var stans bästa servitris...   

Jag servade nygrillade hamburgare till alla barn och föräldrar,

fixade java och såg till att allt fanns framme.

Så det fanns en uppgift för mig oxå, sicken tur jag hade!

Men alla var nöjda och belåtna,

lokaler och utsidan av fritids rent och snyggt och många

magar blev mätta.

Så nu är det färdig..gnällt!

 

 

Helgen blev fullspäckad med aktiviteter och trevligt var det.

Lördag var vi på Parken, där Kommunal firade 100 år.

Stort evenemang med artister, nöjen för barnen och lunch till alla.

Rock Ragge, Emilia och Lasse Berghagen var där och sjöng sina mest kända låtar.

Vi missade dock Lasse för vi skulle vara

på födelsedagsmiddag klockan fyra och Lasse

uppträdde klockan fem.

Hade gärna hört honom sjunga

  Teddybjörnen Fredriksson    

Men det var väl tilltaget med allt.

Fanns både varm och kall mat.

Vi åt kyckling&pasta sallad och det gillade även Jonas.

Allt var gratis. Kaffe kunde vi hämta hur som helst oxå,

det kostade ingenting heller.

Otroligt bra ordnat och fin service!

Sedan bar det av till Mormor och Jonas morfar som fyllde 64 år.

Vi hade köpt en adidas vindoverall till honom,

han promenerar mycket.

Så den kom väl till pass.

Oxå givetvis en blomma  

Mamma hade gjort tre pannkaks rulltårtor,

som jag gav henne recept på för många år sedan och

hon är ganska dålig på att använda nya recept och kryddor.

En av dem var det barnvänlig färsröra i.

De andra två skulle vara starkare...

Hrmpf.. smakade Barnvänligt av dem oxå  

Vad hade du i de starka rulltårtorna då? undrade jag lite fint.

Lite chilisås, fick jag till svar...

Jamendåså, det är ju inte mycket starkare än ketchup.

Nåja tillomed Rocky kunde äta den,

så du förstår ju hur snäll den var i smaken.

Mamma Mia 

På söndag bar det av till Kalas..igen..

Jonas kompis Emil fyllde 7år och de hade

hyrt in

Darh Vader och Darth Maul..

 

   

Så 11 busungar fick uppleva dem och sedan gå

Darkside School

mot Darth Maul och sen fick de diplom

med sitt namn på och med Dartharnas namnunderskrift.

En av pojkarna vågade inte följa med och titta.

En annan stod och blundade under

fäktningen och tjejerna provade inte ens,

men alla fick Diplom iaf.  

Eftersom Vader har så mycket elektronik i hjälmen

så tål den inte så mycket väta och det regnade den här dagen,

så vi var och mötte Dartharna i källaren.

Jonas har träffat dem x-antal gånger,

så han bryr sig inte så mycket.

Men flera av barnen stod alldeles tysta och bara gapade.

Haha lite skoj oxå, för det är inte många gånger som 11 barn är samlade på ett och samma ställe och de är knäpptysta.

Min underbara son sa till mig i går:

-"Mamma om 6 dagar är det Mors Dag.

Då behöver inte du göra nånting,

inte mat och inte städa och inte heller gå ut med Rocky.

Det ska Jennie och Jag göra, för det är bara din dag då."

  Men åhhhhhhhh lilla gosehjärtat mitt,

du är en klok grabb du!  

Han har funderat han.

Han tycker att jag gör precis Allt och känner

väl att jag oxå behöver en alldeles egen dag på nå´t vis.

Tack Go Hjärtat mitt för det!!!

 

                               

Usch, jag blev alldeles knottrig över hela kroppen,

jag rös så fruktansvärt och tårarna rann,

när han berättade...

Han, det är min granne Daniel och far till Jonas kompis.

Han har en stor vacker, lydig, underbar schäferhund på 8 år.

Han är själv hundförare och har alltid haft schäferhundar.

Hunden är Enormt stor och vacker och världens snällaste.

Barnen får göra vad som helst med

den jycken och han älskar dem alla.

Bredvid mig är det vovven en Gigant!

Men bredvid Daniel ser han inte så stor ut,

för han 2,04 lång och en fullvuxen man.

Daniel var på övning/hemvärnet/

en dag i förra veckan och då låg hans hund

på marken och tittade på,

den hunden är van vid alla där och uppväxt bland

alla dessa gubbar.

Så han känner dem alla mycket väl.

Men så kom en man och skulle hämta en sak

som låg bredvid hunden och sträckte sig

över hunden och råkade samtidigt

kliva honom på ena tassen..

Som han precis skadat ett par dagar före...

Då small det till,

hunden högg honom rakt över ansiktet!

Daniel kom snabbt till undsättning och hjälpte

mannen och fick iväg hunden.

Daniel blev ju givetvis väldigt fundersam och bedrövad..

Vad hände med hunden?

Skyddade han sin onda tass eller vad var det frågan om?

Men hunden har haft problem med höfterna ända

sen han var runt året och varje gång

det blivit problem,

så har han fått ge hunden värkmedicin och inflammationshämmande i en veckas tid,

men nu är det ett par år sen sist.

Nu sista tiden så har han inte vänt bakdelen till

när han skulle bli kliad och klappad,

utan han har vänt ansiktet mot Daniel.

Oxå har han gått ovanligt  sakta upp&ner för

trapporna hemma..

Men det är det enda han märkt nå´t på.

Han åkte givetvis direkt till hundsjukhuset och det

visade sig att det bara kommit som en blixt

utan att de har märkt nå´t specifikt på honom innan detta.

Höfterna är helt slut på hunden!

Hunden gjorde det som vi alla gör,

skyddar oss själva...

Mannen klev på hans onda tass och böjde sig

sen över hunden och då var ju givetvis

hunden livrädd att han skulle röra hans värkande kropp,

när han redan klivit på en av de kroppsdelar han hade ont i!

Då blev ju den mannen att hot!

Skadan på mannen blev inte så farlig som

den såg ut och de kände varann väl,

så han förstod ju hela situationen.

För hundens liv, så är det dags för hund himlen..

Han ska inte behöva leva med

de smärtor han har och att alltid tänka på

att ingen får röra honom, det går ju inte.

För han skyddar sig själv och nu

dagarna efter denna händelse så får hunden

äta värkmediciner så han klarar av att gå de sista dagarna

För hunden Zeb avslutades livet igår och

att mista en familjemedlem...

Är det värsta vi kan utsättas för,

den tomheten och den sorgen...

Usch jag lider med dem.

Jonas ska till dem på 7års kalas på lördag,

för deras son fyller år och då

ska jag köpa med mig en blomma

till Daniel och ge honom en varm styrke kram.

Att visa medkänsla en sån här gång,

betyder Oerhört mycket för den som bär på sorgen.

Ord är överflödiga,

men att visa att jag känner med honom,

det tänker jag göra.

Jag har ju själv gått igenom en Stor sorg

det senaste året

sedan en i min familj hastigt dog och vet att

betyder mycket att bara Veta att

det finns vänner som bryr sig,

även om man inte orkar ses och prata.

Så vet man att Om & När man vill

kan man höra av sig dem och bara gråta

med dem eller växla några ord.

              Om morgondagen vet vi inget...

                  -Visa Kärlek, bry dig om!  

                          Fånga Dagen!  

 

                                 Min Älskade Rocky!  

 

Jaha, då sitter jag här som en mumie.

Inte helt lindad men med lindat knä...

Känner mig mer som en mumie än som 

Gummimannen just nu..

 

I dag for jag som en vante över klipporna

med My Darling Doggy Dog...

Det kom en löptik, långt nedanför oss på en gångväg, men det kände ju Mr Rocky direkt.

Jag stod i godan ro och knöt fast

nya bajspåsar i handtaget på kopplet och var helt Oförberdd.

Vilket jag aldrig brukar vara med honom,

jag är alltid beredd.

Men nu var vi långt uppe

på berget och där finns aldrig någon annan än vi.

Men nu blev det en riktig tjong i medaljongen.

Jag flög ett par meter med en rejäl tjong rakt in i stenen..

Det small rejält i mitt högra knä och det gjorde

så föb-at ont att det kom som en reflex ilning,

rakt in i skallen på mig &  jag såg stjärnor.  

Fick en rejäl blodutgjutelse,

men hade cirka en timmes väg hem

så jag lunkade på hemåt...

Det gjorde ont..men inte så ont så jag inte tog mig hem.

Men väl hemma när jag fått av mig byxorna,

så fick jag hur det såg ut.

En blodutgjutelse längst fram och en

rejäl knäskål fick jag.

Den är dubbelt så stor som min andra.

Jag lindade knät och la benet i högläge.

Det började göra mer ont efter

några timmar och just nu dunkar & värker det som f-n.

Något känns löst inuti oxå..

Njaaa vi får väl se hur det är i morgon!

Men jag vägrar åka till akuten o sätta mig i 13 timmar.

Då avvaktar jag tills i morgon i stället.

Till akuten åker jag endast vid Nödfall..

Men bara OM det hänt nå´t med barnen.

För på akuten är det en nära döden upplevelse att sitta.

Där sitter man i minst 10 timmar, ung som gammal.

Noll hänsyn & ingen prioritering på varken barn eller äldre.

Helt sjukt vansinnigt ställe.

Kan hända om man är svårt misshandlad,

så får man komma in.

Jag har varit det en gång och då rann blodet

ner över ansikte o axlar på mig...

Vet du vad? Jag Fick komma in direkt då!!  

En Eloge till sjukvården,  

som prioriterar grov misshandel eller olycksfall...

Men det är oxå det Enda de prioriterar..

Att komma dit med ett knä...

Nope, det gör jag inte.

Inte ens om jag skulle få betalt.

Jag lägger några kuddar

under benet i natt och lär väl vakna

som ett ruvel med kuddar överallt..

Jag är en sån där som snurrar o kollijoxar i sömnen.

På morgonen ser jag ut som ett troll...

Med hår som spretar åt...alla håll.

Fjälltrollet Plupp hade blått hår och det är väl

den enda skillnaden.  

Så jag förmodar att jag snurrar mycket i sömnen.

Däremot har jag en mor,

som vaknar med perfekt frisyr på morgonen,

precis som hon såg ut när hon la sig kvällen före.

Men hur är det möjligt då?

Orättvist har jag tyckt hela mitt liv,

men vad gör det om hundra år  ...

Jag är som jag är och ser ut som bara

jag kan göra och det är bara att gilla läget.

Nu blir det och   för om några

timmar ringer den där förbaskade klockan igen  

Närmare bestämt, om fem timmar...gäääässsp

Du, glöm nu inte

Gud som haver i kväll,

då sover du gott i natt  

 

 

I går kväll ringde min dotter hem med andan i halsen..

Livrädd var hon.

Hon var ute med Rocky och ser en kille stå o spana in några småflickor på 8-10år.

När han sen ser Jennie så

drar han på sig en luva  

och kommer emot henne...

Hur urbota korkad får man vara

när man går på en tjej med en stor Rottis!!!?

Även om han nu är hundkännare,

så har han inte en susning om

HUR just hennes hund är och alla hundar

skyddar sina ägare, så är det bara.

Hon var livrädd och hade mig i telefonen hela tiden.

Så hon ökar takten och går mot

närmsta hus och in i en trappuppgång o låtsas

att hon bor där.

Då piper han i väg bort mot en silverfärgad bil och drar i väg.

Tyvärr var bilen för långt ifrån för att kunna se reg numret.

Men vad f-n ville han?

Först står han o spanar på småtjejerna o sen

piper han efter Jennie.

Peddoäcklo!!

Kanske kom Jennie o störde honom eller så var

han en vidrig j-el som jag skulle kunna skära pi...n av!

Det finns så många skumma typer ute nu.

I fredags blev Alex,

Jennies kille påhoppad av fem stycken grabbar.

Helt utan vidare.

Alex skulle gå o möta en kompis och passerar

Hemköp i Skönsberg.

Där på parkeringen står 5 killar i hans egen ålder.

Alex reflekterar inte mer över det, så han går vidare,

men ökar takten för han fick konstiga vibbar..

Då kommer alla 5 efter honom o slår ner honom..

Men varför?

Är de görolösa eftersom de måste

hoppa på en vilt främmande människa?

Jag ringde polisen. Men de kunde inte ta min anmälan..

Han måste ringa själv,

men eftersom jag fick samtal från Jennie o hon

var på väg till Alex,

så innebar det att när jag ringde så låg han på marken...

Näe då säger surkärringen hos polisen att hon måste ha födelsenummer osv.

Ja men det kan du få här och nu av mig, sa jag.

Nej, det gick inte... Och

Nej de kunde inte skicka dit en bil heller, för

"Det cirkulerar så många ungdomar ute en

fredagskväll och då är det svårt att veta vilka det är utan signalement", fick jag till svar.

Jag höll väl på att explodera 

av hennes förbannade resonemang!!!

Men hur många gäng på just FEM stycken tror du cirkulerar i lilla Skönsberg, just nu? Frågade jag.

Nej, Nej, Nej...Inget kunde hon göra.

My God vilken j-la spöke!

Tack och lov, så klarade sig Alex lindrigt, denna gång.

Men nästa person de hoppar på, kanske det blir värre för.

Jag visste ju inte hur illa skadad han var vilket jag förklarade för spöket i andra sidan luren.

Alex hade ju kunnat ringa och det enda jag visste var att han inte behövde ambulans...

Men med facit i hand, så skulle jag ha ringt ambulans iaf!!!

För då kommer ju automatiskt polisen,

vilket jag fick reda på i går.

Det är så mycket tok och elände som händer.

En fredag kväll när jag själv var ute med Rocky,

så möter jag två snubbar i 25-års åldern.

En stor sak o en lite benig långhårig typ,

den lilla beninga saken, han tittade på mig o sen på Rocky.

Han gjorde så några gånger och Rocky fick "lång hals" direkt...

Vilket killen oxå såg och gick sen vidare.

men det är alltid småtussarna som är de värsta.

Hur kommer det sig?

Ska de hävda sig på nå´t vis?

Jag skulle nog aldrig gå ut på kvällen, utan hund.

Iaf inte ensam, för en del dårar där ute,

är kapabla till vad som helst.

 

För även om man har

världens snällaste hund och inte tror att

den skyddar eller inte kan skydda,

så har de alla den instinkten

i sig och gör det direkt,

för de läser ju av sin ägares känslor direkt!

Jag hade en gång en Underbar svart labbekille- Kim!

Han var min första egna hund.

Han var ju givetvis den underbarste hund jag visste,

snäll och lydig som få.

Jag o min killkompis var ute på en

promenad en eftermiddag med Kim.

På vägen hem tar min kompis o kastar

ner mig i snön och jag var ju helt

Oförberedd och blev rädd och förbannad.

Så jag skrek väl till eftersom jag var så oförberedd.

Då hoppar Kim på min kompis, så han faller pladask ner

på rygg i snön med Kim över sig och det var ingen lek.

Kim står på och över honom och markerar,

tills jag säger att han får gå.

"Så där gör du Inte med min matte!!!"

Men så är det, de skyddar oss i alla lägen och

människans bästa vän är ju hunden!

Så egentligen hade Inte Jennie behövt vara rädd

i går när hon var ute med Rocky,

men jag förstår hennes oro.

Hur det än är,

så blir vi nog alla skärrade och känner oro i såna lägen.

Men det känner ju oxå våran hund, hur vi reagerar.

Men de finns där med oss och Älskar oss lika Gränslöst som vi Älskar dem!

 

Min gränslösa Kärlek till Rocky

ska jag nu visa

genom en långtur i skogen med lek och sök och bus.

Han hoppade precis upp här bredvid mig,

för det står ju nån odåga till hund och bjäbbar

utanför Ica mitt emot oss...

Bjäbbande småtussar gillar vi inte  

 

 

Dagen har rasslat iväg i en rasande fart.

Tider som ska passas på fm och sen hem vid elva,

drog i väg till skogen med

Doggy Dog och kom hem strax efter två.

Solen började värma så skönt efter

någon timmes vandrande i skogen.

Fick plocka av mig jacka och vika upp byxorna,

för det blev riktigt härligt varmt mitt över dagen.  

Jag hämtade Jonas tidigt, runt två idag.

Så han fick ta sin mellis hemma istället och

han var så nöjd med att få gå hem lite tidigare.

Eftermiddagen blev dock lite körig,

för hundkursen hade flyttats från förra veckan tills i kväll,

samt att Jonas har judo träning på måndagar.

Så mormor följde med Jonas på judon

idag och hon tog även med sig sin väninna,

så de hade säkert

ett trevligt kacklande medans Jonas tränade

Sedan kom Jörgen, en kompis o hälsade på,

så då blev det kaffe o en timmes pratstund.

Strax efteråt kom mormor o väninnan hem

med Jonas från träningen och då

blev det ju kaffe med damerna oxå.

Jag hade tack och lov förberett middagen.

Paprikan var skuren i bitar och kycklingen

marinerad och stekt.

Tur att jag är utrustad med framförhållning.

Det var bara att koka och reda såsen och koka pasta.

Det blev pasta med paprikasås och marinerade kycklingfileér.

Mumma tyckte hela bunten, inkl jag själv.

Men i bland blir jag så  trött på min egen mat..

Barnen blir nog aldrig less på mammas mat och tur är väl det.

Men ibland tryter fantasin...

Jag försöker göra en matsedel för en eller två veckor,

men i bland önskar jag att jag fick en

matsedel framför mig med förslag på maträtter,

*Förslag mottages tacksamt*...

eller ännu bättre...

Att någon gång få sätta mig

vid ett dukat bord och maten serverad.

Jag är ju med i Matklubben här på nätet och där finns

runt 80 000 recept!

Men jag vill ha det i skallen.

Det ska liksom sitta där inne och göras utan recept,

det är det bästa i vardagen i af.

På helgerna är det ju annat,

för då finns en helt annan tid att förbereda och fixa.

Men det är ju i af roligt och tur är väl det,

annars skulle nog barnen få leva på

blodpudding, snabbmakaroner och färdiga såser.

Nope inte mina barn, inga halvfabrikat.

All mat gör jag själv och jag gillar ju att laga mat och baka.

Hoppas någon av mina arvingar oxå får det intresset.

Jonas är med mig i bland och måttar när vi ska baka, men han gillar inte att vara med och fixa mat.

Förhoppningsvis så kommer det..

Jennie hon Kan ju fixa om hon bara vill, men det är ju alltid jag som Gör det, så då blir det ju enklast.

Idag vid middagsbordet så säger Jonas.

-"Mamma, när jag blir pappa då ska

mina barn komma på våren.."

Jaha, varför då? undrade jag..

-"Jo, för då hinner de få mycket mer

sol och varmt än om man föds på hösten som jag,

för då missar man hela sommaren."

   Go hjärtat mitt!! Vilka funderingar!   

Innan jag gör natta nu,

så ska jag tassa in till

min lilla   Myskuse och pussa pussa pussa

på honom, där han ligger och snusar så sött.

med min stora   Myskuse ska jag göra likadant,

men hon sitter vid datorn i sitt rum

just nu i skrivande stund,

så jag ska pussa pussa pussa på henne i af.

Önskar dig en god natts sömn och mig

själv oxå för den delen...