En underlig känsla som jag inte är van att handskas med,

slog till i kroppen.

Kände mig plötsligt som ett tomt skal.

Känslan av ensamhet och ett tomrum som ekar.

Som att någon ryckt ur kontakten till hjärtat för en stund.

Det ensamma hjärtats eko.

En annorlunda och främmande känsla, för mig.

Jag är van att alltid ha mina barn i min närhet,

så när båda är borta för ett dygn blir jag helt tom i själen.

Lill grabben åkte till sin mormor

för övernattning och stora dottern åkte till sitt sommarjobb.

Hon skulle egentligen jobba till sex i kväll och sen ut för att

fira kompisar i kväll.

Men en kompis till henne ringde och frågade om hon ville jobba

på Eagles konserten ikväll och sälja t-shirts kl. 17.00-01.00

Då hakade hon på det, för extra slantar är ju alltid välkommet.

Sen sover hon hos sitt hjärta.

Det är jag och lilla vovven hemma,

men jag får sno åt mig kärlek av honom.  

Kan nog funka om kram behovet blir alltför slitsamt...  

Men det är underligt hur lite som behövs,

för att vi ska känna den där stora saknaden efter våra barn.

Jag blir tom i själen direkt, när de går utanför dörren.

Det kan ju vara för att jag alltid varit så nära med mina barn.

Varit "mappa" och fixat allt på egen hand för och med dem.

För jag håller inte hårt i dem som en hönsmamma.

Det har jag aldrig gjort.

Jag vill att mina barn ska få göra saker på egen hand

för att växa som människor och få en strålande självkänsla.

Få massor av skinn på näsan inför kommande vuxenliv.

För det är något som behövs i dagens samhälle.

I dagens samhälle funkar det inte att vara en mespropp.

Det gäller att kunna Ta för sig av livet och Våga!!!

Annars blir man lätt Kalle-bakom i dagens tuffa värld.

Jag vill ge dem en trygg start

med massor av   kärlek  och uppmuntran.

Regler och bestämda tider är en annan sak,

där är jag stenhård.

Men det har inget med hönsmammeri att göra.

Även om jag låter dem prova på livet på egna ben

så känns det lika tomt i hjärtat varje gång...

Något som säkert kommer att sitta i hela livet.

Bävar inför den dagen de ska lämna hemmet

för att bygga eget bo. 

Men det är ju en del av livet för oss alla.

Förmodligen skönt på ett vis, att få börja tänka på sig själv ibland.

Men f-n så tomt det skall kännas....

Till mina barn:

Alla vill vara er sol, men inte jag.

Jag vill vara er måne...

Jag vill vara er måne,

så jag kan lysa upp era

mörka stunder och nätter

i livet.

När solen inte finns där.

  Älskar er Mina Underbara Änglar!  

// Mammi

 

rebecca och linneah

17 juni 2011 14:39

hej. fin blogg :-)

http://www.skonetoserna.blogg.se

 

Jennie

19 juni 2011 16:41

Nawis! Älskar dig med söt mamma!! <3 Kommer alltid att finnas för dig också <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                                  Jag är så tacksam över att det finns saker i livet, som får kroppen och själen att ta glädjeskutt. Att det den 14 November är +10* ute. Marken är snöfri och solen skiner.     Att få up...

    Visst är det väl så, att vi skall dela med oss till andra. Av glädje, kärlek och allt vi själva ömmar för!   Om vi Inte gör det, så blir vi så självcentrerade och uppblåsta.   Jag vet inte Hur man beter sig, när man är en stor egoi...

         I bland dyker det upp sinnes ramsor i skallen på mig, som suttit där sen barnsben. Min mamma och min morbror lärde mig mycket tok, när jag var barn.  Undra vem jag då fört det vidare till...    Konstigt att såna saker och hundr...

                        Vi människor är expert på att krångla till saker. Det är viktigt att vi tar oss tid att njuta i vardagen och göra saker vi vet att vi själva mår bra av.   Just den biten är jag dålig själv på, men börjar lära mig...

   Tankens energi dör aldrig.. En tanke varar för alltid! Varje tanke vi tänker, har tänkt och nånsin kommer att tänka, är skapande.   Vad vore livet utan drömmar? Vissa gånger skulle det vara så enkelt att vi skulle kunna sätta oc...