Redan som barn, får vi lära oss att bemöta olika känslor...

Men den dagen vi mister någon som vi håller väldigt kär

i våra hjärtan, möts vi av en helt ny och främmande känsla.

En känsla som vi inte har en aning om hur vi ska hantera.

Vi står helt Oförberedda inför svåra stunder och jobbiga upplevelser.

Sorg är en stark känsla, som tar väldigt mycket energi av oss.

Den enorma tomheten och saknaden vi känner,

när någon nära lämnat jordelivet.

Är något vi får bära med oss genom resten av livet.

En relation bryts, för att aldrig mer komma tillbaka.

Vi fylls av ett tomrum som ekar var vi än vänder och vrider oss.

Smärtan, tårarna, frustrationen, vreden,

koncentrationsvårigheterna, sömnbristen..

Listan kan göras Oändlig.

Alla reagerar vi olika i vår sorg och det finns inga rätt eller fel.

Alla måste vi få sörja på vårt eget vis.

Men vad är vårt vis??

Det vet vi inte förrän den dagen det drabbar oss.

Då gör vi det bara, som det faller in.

Men sorgen har olika ansikten och faser...

I början är vi som bedövade.

Allt är för smärtsamt och omvälvande

för att vi ska kunna ta in det och bearbeta det på en gång.

De första dagarna går vi som i ett vakumm,

vi förstår inte vad som hänt överhuvudtaget.

Tårarna forsar på vissa av oss och för en del

kommer inte en enda tår för vi hamnar ju i en chock,

som vi ofta inte själva förstår.

I chockfasen har vi oftast en känsla av overklighet

Alla reagerar så olika.

Vi kan få olika kroppsliga symtom.

För en del av oss utlöses vissa sjukdomar under sorge processen.

Det börjar någonstans med att vi måste försöka

acceptera förlusten av den vi älskade och det kan

ta en väldigt lång tid.

Vi sörjer i vår relation till det som gått förlorat och eftersom

alla relationer är unika, så är all sorg oxå unik.

Det finns ingen normal sorgereaktion.

Efter bedövningsfasen kommer nya faser hela tiden.

Vi måste försöka uthärda smärtan efter sorgen...

Anpassa oss till ett liv och en tillvaro

där den avlidne personen saknas...

Men det blir ett långt pussel där vi försöker hitta bitarna

tillbaka till oss sjäva så småningom.

Det tar mycket energi av oss och vissa dagar

är vi helt slut, gråter och vill sova bort all tid.

Tårar är något som vi har gränslöst mycket av och låt det bara komma,

för det är nyttigt för kroppen och själen att få ut allt.

Jag har gråtit veckor, månader av mitt liv och inte

kunnat visa mig bland folk för jag varit så

totalt igensvullen i ögonen av allt gråtande.

Men det har för mig varit Mitt sätt att bearbeta mina sorger i mitt liv.

Musik har oxå varit en stor del i mitt sorgearbete

under mina största sorger.

Men som sagt, vi sörjer alla på olika vis.

Du gör vad som känns Bäst för Dig!

Här finns ingen mall eller regelbok att följa.

Följ bara Ditt hjärta!

I dag går mina tankar till dig min Älskade vän,

vars mamma nu har överlämnat sig till Änglarna på andra sidan.

Din varma fina mamma, som även jag känt hela livet.

Hon har en stor plats i mitt hjärta och jag vet att

hon är med dig och din familj nu och för all framtid.

Var rädd om alla fina minnen du har,

för de kan ingen ta ifrån Dig! 

I folktron dansar älvorna och har vi tur...

Kanske vi får se det i Midsommar  .

Hur som haver och Gud som haver..

Så vill jag bara passa på 

att önska er alla en

  Riktigt Underbar Midsommarhelg!  

Att den blir

solig, rolig, magisk och alldeles underbar.  

Själv har både jag och min grabb garderat oss

med hyrfilmer i brist på finväder.

Dottern jobbar dubbelpass och sen firar hon med pojkvännen.

Jag har lagat mat och bakat, för vi

ska käka med mormor och morfar under dagen.

Sen blir det en riktigt mysig och fridfull helg för oss.

Alldeles lagom tycker jag.

Hoppas även att Du gör det Du tycker är alldeles precis lagom

för Dig och Dina kära.

Men om du inte ser någon älva dansa...

Så grabba tag i närmsta granne och ta en svängom i Midsommar.   

Hoppas Din Midsommarafton blir jätteglad & fin  och att

Midsommardagen följer dess spår!

  Ta nu hand om Dig och dina nära ordentligt och Njut!  

En underlig känsla som jag inte är van att handskas med,

slog till i kroppen.

Kände mig plötsligt som ett tomt skal.

Känslan av ensamhet och ett tomrum som ekar.

Som att någon ryckt ur kontakten till hjärtat för en stund.

Det ensamma hjärtats eko.

En annorlunda och främmande känsla, för mig.

Jag är van att alltid ha mina barn i min närhet,

så när båda är borta för ett dygn blir jag helt tom i själen.

Lill grabben åkte till sin mormor

för övernattning och stora dottern åkte till sitt sommarjobb.

Hon skulle egentligen jobba till sex i kväll och sen ut för att

fira kompisar i kväll.

Men en kompis till henne ringde och frågade om hon ville jobba

på Eagles konserten ikväll och sälja t-shirts kl. 17.00-01.00

Då hakade hon på det, för extra slantar är ju alltid välkommet.

Sen sover hon hos sitt hjärta.

Det är jag och lilla vovven hemma,

men jag får sno åt mig kärlek av honom.  

Kan nog funka om kram behovet blir alltför slitsamt...  

Men det är underligt hur lite som behövs,

för att vi ska känna den där stora saknaden efter våra barn.

Jag blir tom i själen direkt, när de går utanför dörren.

Det kan ju vara för att jag alltid varit så nära med mina barn.

Varit "mappa" och fixat allt på egen hand för och med dem.

För jag håller inte hårt i dem som en hönsmamma.

Det har jag aldrig gjort.

Jag vill att mina barn ska få göra saker på egen hand

för att växa som människor och få en strålande självkänsla.

Få massor av skinn på näsan inför kommande vuxenliv.

För det är något som behövs i dagens samhälle.

I dagens samhälle funkar det inte att vara en mespropp.

Det gäller att kunna Ta för sig av livet och Våga!!!

Annars blir man lätt Kalle-bakom i dagens tuffa värld.

Jag vill ge dem en trygg start

med massor av   kärlek  och uppmuntran.

Regler och bestämda tider är en annan sak,

där är jag stenhård.

Men det har inget med hönsmammeri att göra.

Även om jag låter dem prova på livet på egna ben

så känns det lika tomt i hjärtat varje gång...

Något som säkert kommer att sitta i hela livet.

Bävar inför den dagen de ska lämna hemmet

för att bygga eget bo. 

Men det är ju en del av livet för oss alla.

Förmodligen skönt på ett vis, att få börja tänka på sig själv ibland.

Men f-n så tomt det skall kännas....

Till mina barn:

Alla vill vara er sol, men inte jag.

Jag vill vara er måne...

Jag vill vara er måne,

så jag kan lysa upp era

mörka stunder och nätter

i livet.

När solen inte finns där.

  Älskar er Mina Underbara Änglar!  

// Mammi

Vem vet, inte du. Vem vet, inte jag.

Vi vet inget i dag.. Vi vet ingenting nu...

Men vad vet vi då egentligen? Inte ett smack!

Vi vet i alla fall inget om morgondagen...

Borde vi då inte vara mer för att

tänka som barnen?

Att leva här och nu.

Vi som har barn, vi tillhör väl den kategorin av människor

som hela tiden ligger steget före.

Planerar och fixar allt in i minsta detalj.

Ligger veckor före i all planering och saker som ska fixas.

Kollar skol och tränings scheman och packar och grejar.

Förmodligen inte bara vi med barn,

men vi är nog snäppet värre.

Hopplösa, med allt planerande.

Men samtidigt så skulle ju allt rasa

utan våra kalendrar och fix hit och dit.

Tror vi i alla fall...

Vi har ju inte testat att bara ge f-n i allt ett ½ år eller två...

Inte ens en vecka.

Vi är för fega, vi tror att allt rasar om vi inte planerar

in i minsta detalj.

I ärlighetens namn så har jag själv inte ens tänkt tanken

någon gång, på att bara strunta i allt.

Men visst vore det skönt.

Att bara släppa kontrollen och ge sig hän till något njutbart,

fantasifullt, uppiggande och så avkopplande...

Som vadå?

Inte ens i min vildaste fantasi kommer jag på något just nu,

som skulle få mig att släppa allt ansvar.

Någonting inom mig skriiiiiiker: -"Jag vill Göra Något!"

Men vad det är jag skulle vilja göra, det vet jag inte.

Har liksom tappat tråden på det, som jag förr tyckte var kul.

I dag är jag nöjd med lite.

Men nu är det äntligen sommarlov för barnen och vi slipper 

alla scheman och rutiner ett tag...

* Underbara sommarlov! *  

-Vad väljer du?

Den som får dig att le...

Eller den som är anledningen till att du ler...

Samma sak eller inte?

Definitivt inte samma sak för mig.

Alla tänker vi olika, men i slutänden är vi alla lika.

Människor av kött och blod, men bara med olika

erfarenheter och olika skal.

Vi funkar ungefär likvärdigt, alla vi människor. 

Alla har vi våra egna rutiner och inlärda saker.

Som vi använder oss av dagligen,

för att få respektive liv att fungera.

Just nu fungerar mitt på halvfart.

Men i morgon är en annan dag och då tar vi nya tag.

I morgon ska jag iaf försöka tänka som ett vuxet barn.

Jag lever här och nu!

  Njut varje minut - Njut av stunden!