Mammas lilla myskille är hemma och sjuk.

Femte dagen idag och febern börjar väl lägga sig nu, men lill kroppen har sån hemsk hosta.

Det är såna här gånger jag önskar att jag kunde byta med mina barn.

Det gör så ont i själen och hjärtat när våra   Älsklingar   är sjuka eller far illa av olika saker..

Vill ju skydda dem från Allt som gör ont och kan skada.

Även sjukdomar..

Men tyvärr går inte det..Det är ju något som vi Alla gått och går igenom och som vi alla växer på något vis av.

Men skulle vilja linda in barnen i ett skyddande nät och bara skydda dem från Livets alla bedrövelser som de ska igenom.

Men samtidigt är det ju något som vi lär oss saker av.

Kanske inte just förkylning, feber osv.

Men allt annat elände som vi Måste igenom.

Men när det gäller våra egna barn, så gör det så förbaskat Ont!

Min dotter går igenom en mindre rolig fas just nu och jag ser sårbarheten i hennes ögon och glansen av tårar.

Åhhh det gör Ont i mitt hjärta!   

Jag har sagt till henne, att jag finns här När och Om hon vill prata, men jag tänker inte tvinga fram något, för jag vet så väl att vissa såna här stunder vill man bara vara ensam med sina egna tankar och tårar.

Jag önskar jag kunde ta henne ur den smärtan hon känner,

för jag Vet Hur j-la ont det gör!

Den smärtan hon går igenom just nu, har jag själv gått igenom flera gånger i mitt liv.

Min sista smärta som drabbade mig, bär jag med mig varje dag.

Tårarna är så Nära hela tiden och vi blir så sårbara när vi har just denna smärta av Brustet hjärta!

Min smärta har jag snart burit med mig ett helt år och den påminns jag om varje dag och varje natt.

Vissa dagar funkar livet bättre och vissa dagar kommer smärtan mer tydligt.

Bilden på näthinnan, av händelser. Orden som klingar i mitt öra.

Det    Brustna Hjärtat och sorgen..

Det brukar avta med tiden, men bilderna är fortfarande lika klara och tydliga och smärtan är fortfarande Enorm.

Det finns fortfarande dagar och kvällar när jag gråter hejdlöst och funderar på om jag nånsin kommer att kunna Älska igen.

Jodå, visst kanske den dagen kommer...

Men livets alla törnar gör oss mer vaksamma och rädd, samtidigt som vi nånstans finner en Inre styrka mellan varven, som tar oss vidare i vardagen.

Kroppen är en Otrolig apparat, som har funktioner som vi inte alltid förstår oss på.

Jag har mina fina Barn, som är Allt i Livet för mig och vår fina Vovve och vi kämpar oss fram med varandras kärlek och just i dag är jag Stark.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                                  Jag är så tacksam över att det finns saker i livet, som får kroppen och själen att ta glädjeskutt. Att det den 14 November är +10* ute. Marken är snöfri och solen skiner.     Att få up...

    Visst är det väl så, att vi skall dela med oss till andra. Av glädje, kärlek och allt vi själva ömmar för!   Om vi Inte gör det, så blir vi så självcentrerade och uppblåsta.   Jag vet inte Hur man beter sig, när man är en stor egoi...

         I bland dyker det upp sinnes ramsor i skallen på mig, som suttit där sen barnsben. Min mamma och min morbror lärde mig mycket tok, när jag var barn.  Undra vem jag då fört det vidare till...    Konstigt att såna saker och hundr...

                        Vi människor är expert på att krångla till saker. Det är viktigt att vi tar oss tid att njuta i vardagen och göra saker vi vet att vi själva mår bra av.   Just den biten är jag dålig själv på, men börjar lära mig...

   Tankens energi dör aldrig.. En tanke varar för alltid! Varje tanke vi tänker, har tänkt och nånsin kommer att tänka, är skapande.   Vad vore livet utan drömmar? Vissa gånger skulle det vara så enkelt att vi skulle kunna sätta oc...