Jag har inte ord för hur gott jag mår i solen.

Denna årstid är den som verkligen

gör susen för kropp och själ.

Jag bor nog egentligen på helt fel ställe,

här uppe i Norrland med såna

snörika och kalla vintrar som vi har.

Jag Älskar sommaren och hösten.

Så om jag hade lite vett..  

Då skulle jag bor i ett varmt land under vinterhalvåret.

Men så långt har jag inte kommit i min mentala förberedelse..

Visst vore det underbart,

att slippa kylan och få känna den här värmen året om.

Apropå kylan, så blev jag kyligt bemött i helgen...

Två snorsnippor i 15-års åldern,

valde att robba mig och ge mig en rejäl spark i skallen.

Jag tog mig till Polisen och uppgav signalement och allt.

Men de rycker på axlarna och det spelade

nog ingen roll om jag hade haft namn på de tjejerna heller.

Polisen skrev rapporten och sen var det bra, för deras del.

Jag hade före denna händelse redan

tappat bort sällskapet jag var ute med,

så jag var ju ensam där i folkmassorna.

Blev utan mobil och kände mig j-igt billig kan jag lova.

Väldigt förnedrande kändes hela händelsen.

Tur var väl att jag kunde försvara mig lite,

för annars hade det kunnat sluta illa.

Tyvärr var de två stycken utåt sett,

fina unga tjejer som

pratade med mig före och var jättetrevliga.  

De hade nog redan planerat detta när de kom fram till mig.

Jag var ju ensam och då blir man nog ett tacksamt offer.

Tror inte de var härifrån heller,

för den mindre av dem hade en annan dialekt.

Tråkigt att bli drabbad.

Att bli drabbad av att förlora hela sitt hem

är nog det värsta man kan råka ut för.

I går kväll var det en brand här i området där vi bor,

hela huset brann ner.

Det var Jonas fd dagisfröken med familj som bodde där.

Det var ett himla åskväder i går kväll och förmodligen

har åskan slagit ner i huset.

Ingenting gick att rädda.

Någon sa att de glömt ett ljus brinnade.

Men vet ej den riktiga versionen,

för i tidningen stod det att familjen var på semester.

Stackars stackars människor!!!

Allt de byggt upp och samlat på sig under åren är borta.

Ett helt livsverk.

Barn har de oxå och att bli hemlös och mista allt måste nog vara det mest tragiska en människa kan råka ut för.

I dag går mina tankar till den familjen.

Stackars stackars familj.

En tröstlös sommar för dem.

Tårarna rann på mig igår kväll,

när jag hörde detta.

Fy sjutton vad jag blev berörd.

Finner inga ord...

Tänker på er Annelie med familj  

Ni finns i mina tankar!

Så det jag blev utsatt för i lördags är nog bara en droppe i havet

när jag tänker på hur illa en del blir drabbade.

Jag har glömt och förlåtit.

Tycker bara synd om de unga flickorna

som gjorde detta mot mig, de förstör sitt liv.

Men det förstår de inte själva, tåkigt nog.