Satmaran mamma och fina pappan eller var det tvärtom?

En stor Eloge vill jag ge till alla fina pappor där ute i Stora Världen! 

Sedan vill jag oxå ge en he-tes massa ris

till alla er pappor som skiter i era barn Totalt!   

För mig är det Oförståeligt att ni pappor som Älskat mamman

till de barn ni satt till livet och själva valt

att bringa ett nytt liv till världen tillsammans, bara skiter i era barn!

Att ni bara kan ignorera att ni har en

fantastisk liten varelse av kött och blod...

Som Älskar Er, för att ni är just deras Pappa.

Varför skall det vara så svårt för er att ta tillvara på den

Fina Gudagåvan ni fått?..

Svara mig gärna, för jag förstår det Inte!..  

Barnen har inte valt oss som föräldrar och begärt

att få komma till denna värld.

Det är vi som satt dessa små fantastiska härliga barn,

till världen som är Skyldiga att ta hand om dem!

Vi har en he-tes massa skyldigheter från den dagen

de kom till världen och så länge vi lever. Punkt slut!

Känner flera fina fantastiska pappor,

som lever för sina barn och gör allt för dem.

Precis som det skall vara.

Sen finns alla skitstövlar, som inte ens hör av er till era barn.

Ni glömmer bort att barnen fyller år, att julaftonen med barnens stora förväntningar finns och allt annat som barnen

Älskar att bli överraskad inför.

Hur f-n kan ni somna på kvällen med gott samvete???  

Men en sak vet ni nog innerst inne, att verkligheten

alltid kommer i kapp oss alla, förr eller senare!

På ett eller annat sätt.

Sen alla dessa mammor, som efter separationer och envis svartsjuka

sätter käppar i hjulen för de pappor

som verkligen Vill träffa och ta hand om sina barn.

Som oxå gör det Bra.

-Var finns logiken???

"Om du gör si o så, får du inte träffa barnen"...

Men släpp taget kvinna och var Tacksam över

att du har en sån bra farsa till dina barn!

Om han skulle strunta i sina barn,

då skulle du vara Galen över det oxå!

Men den Pappan som faktiskt kämpar på och Vill ha sina barn,

skall väl inte straffas för att han är en God Far och vill ta sitt ansvar.

Jo, då finns alla dessa satmaror till morsor och ex, 

som efter flera års separation

fortsätter att hota, förfölja och sätta käppar i hjulen för pappan.

-Vad är det för fel i huvudet på folk???  

Visst, det finns oxå en massa mammor som struntar i sina barn.

Men de fallen vi mest hör talas om

är de där pappan struntar i sina barn.

Eller där X-et/mamman hotar med att pappan inte får

träffa sina barn pg.a olika anledningar

som X-et hittat på i brinnande stund.

Men Hur svårt kan det egentligen vara att komma överens???

Jo, det verkar vara hur svårt som helst,

för ofta är en part så förb-at tjurskallig.

Kan man inte bara samsas och gilla läget numera?

Jag har satt barn till världen och så har även du.

Vi tar båda vårat ansvar. Åter igen, Punkt Slut!

Väldigt enkelt egentligen i teorin, men så svårt i praktiken för många.

Är det idioti eller är det nån form av missunnsamhet

som ligger bakom allt elände som många som går igenom?

Jag vet inte,men det är galet, vansinnigt och idiotiskt!

För i slutänden är det

Alltid de Oskyldiga barnen som får lida,

för vuxnas dumheter!

   Kärlek   är ett ord och en handling

som vi aldrig kan ge eller få för mycket av.

Ge Barnen All Din Kärlek

i stället för att kriga år ut och år in - Helt i Onödan!

De skulle kunna vara så himla Enkelt..

Om flera människor bara kunde ta

sitt förnuft till fånga och ta sitt ansvar.

Men så kommer det nog tyvärr aldrig att bli.

Precis som att...

Allt handlar faktiskt om bajs, i slut..änden.