Vem vet, inte du. Vem vet, inte jag.

Vi vet inget i dag.. Vi vet ingenting nu...

Men vad vet vi då egentligen? Inte ett smack!

Vi vet i alla fall inget om morgondagen...

Borde vi då inte vara mer för att

tänka som barnen?

Att leva här och nu.

Vi som har barn, vi tillhör väl den kategorin av människor

som hela tiden ligger steget före.

Planerar och fixar allt in i minsta detalj.

Ligger veckor före i all planering och saker som ska fixas.

Kollar skol och tränings scheman och packar och grejar.

Förmodligen inte bara vi med barn,

men vi är nog snäppet värre.

Hopplösa, med allt planerande.

Men samtidigt så skulle ju allt rasa

utan våra kalendrar och fix hit och dit.

Tror vi i alla fall...

Vi har ju inte testat att bara ge f-n i allt ett ½ år eller två...

Inte ens en vecka.

Vi är för fega, vi tror att allt rasar om vi inte planerar

in i minsta detalj.

I ärlighetens namn så har jag själv inte ens tänkt tanken

någon gång, på att bara strunta i allt.

Men visst vore det skönt.

Att bara släppa kontrollen och ge sig hän till något njutbart,

fantasifullt, uppiggande och så avkopplande...

Som vadå?

Inte ens i min vildaste fantasi kommer jag på något just nu,

som skulle få mig att släppa allt ansvar.

Någonting inom mig skriiiiiiker: -"Jag vill Göra Något!"

Men vad det är jag skulle vilja göra, det vet jag inte.

Har liksom tappat tråden på det, som jag förr tyckte var kul.

I dag är jag nöjd med lite.

Men nu är det äntligen sommarlov för barnen och vi slipper 

alla scheman och rutiner ett tag...

* Underbara sommarlov! *  

-Vad väljer du?

Den som får dig att le...

Eller den som är anledningen till att du ler...

Samma sak eller inte?

Definitivt inte samma sak för mig.

Alla tänker vi olika, men i slutänden är vi alla lika.

Människor av kött och blod, men bara med olika

erfarenheter och olika skal.

Vi funkar ungefär likvärdigt, alla vi människor. 

Alla har vi våra egna rutiner och inlärda saker.

Som vi använder oss av dagligen,

för att få respektive liv att fungera.

Just nu fungerar mitt på halvfart.

Men i morgon är en annan dag och då tar vi nya tag.

I morgon ska jag iaf försöka tänka som ett vuxet barn.

Jag lever här och nu!

  Njut varje minut - Njut av stunden!  

En hel natt vaken och inte har jag fått betalt heller.

Kunde ha jobbat natten i stället för att

sitta rakt upp och ner som en levande död en hel natt,

totalt sömnlös!

Tur det finns korsord att skingra tankarna med!

Ännu en härlig vecka med massor av nya utmaningar.

Jag har fattat en del beslut och det finns en del att göra...

Även en hel del att göra inför stundande skolavslutningar, 

student och sommarlov...

Men tar mig alltid tid att finnas till hands för mina nära.

Några jag känner har väldiga problem

med sina barn och det är ett himla kaos i många hem med tonåringar.

En vän ringde i helgen och var gråtfärdig, hon var helt utmattad.

Två tonårs tjejer hemma, som inte gör ett j-la dugg.

Förutom att äta, sitta vid datorerna, messa,

stöka till sina rum och givetvis vara stor i munnen.

Sen har hon en grabb, som är på väg in i samma ålder och samma beteende som sina systrar..

-"Hur länge ska det vara så här?" frågade hon mig.

Hmmm, jag vet inte...  

Men visst kan jag Ärligt med handen på hjärtat säga

att jag har ställt mig den frågan några gånger under årens lopp.

Dock har min situation aldrig varit i närheten

av hennes kaotiska tillvaro.

Men är det inte så att man skapar sin egen tillvaro till stor del??

Jag tror iaf det...

Regler att följa för barnen i tidiga åldrar, tider att hålla sig efter.

Tonårstiden är visserligen en väldigt jobbig tid för många ungdomar.

För vissa verkar inte något hjälpa. Rebellen slår till!

Men det kan ju vara en väldigt jobbig tid, som förälder.

Då får vi kämpa och försöka ta till andra metoder.

Men det går inte att börja uppfostra en 17 åring..

Då är det lite väl sent, att börja införa regler

om vi inte haft såna tidigare...

Rebellen slår till och kaoset har fått ett mindre tjusigt ansikte

väldigt snabbt.

Jag brukar alltid ha råd att ge, men den här gången visste jag inte hur jag skulle råda min vän. Kände hennes vemod rakt in i hjärtat.

När jag själv var med tonåring i början av tonårsstadiet,

så slet jag mitt hår jag oxå och tänkte exakt samma sak

x-antal gånger!

-" HJÄÄÄÄLP, SKA DET VARA SÅ HÄR????"

Då sa mina vänner, som gjort den biten, att "Det blir bättre"..

Haha, vilken tröst när man är mitt uppe i skiten. 

Jag fann efter lång tid, lösningen på problemet vi hade,

för det var runt samma tid varje månad.. PMS!

PMS.. Så sjuka saker kan hända i kroppen!

Herregud!! Att ens barn kan förvandlas till en drake över en natt,

det gick över mitt förstånd!

Men det var precis så det var och kan ännu vara vissa gånger.

Dock inte i lika intensiv utsträckning.

Men jag har lärt mig att hantera det, även om det kan vara 

Vääääääldigt frustrerande vissa gånger.

Men vi får välja våra strider!

Under "den" tiden, så vet jag numera

att jag varken skall eller bör ta några som helst

diskussioner med personen i fråga.

Jo, det skall vara väldigt små och Obetydliga saker i såna fall.

Men inget som kan orsaka några som helst trubbel.

I såna fall, så stänger jag dörren och väntar några dagar..

Men åter till vännen med kaoset.

Hon är ensam med tre ungdomar dagligen och pappan

kommer hem på helgerna.

"Så farligt kan det väl inte vara", säger han.

Han behöver ju aldrig leva mitt upp i det.

På helgerna när pappan är hemma, är ungdomarna med kompisar och ställer inte till med så mycket.

Men hur fasiken gör man???

I en sån sits, med tre stycken som totalt ignorerar

vad du som förälder säger och gör.

Jag har inte en aning.

Hade ett enda råd och det var att...

Jag skulle iaf börja med att plocka av dem dator, sen mobil osv.

Hur kul skulle det då bli att vara tonåring?  

De flesta har en väldigt tight relation med sina datorer och mobiler.

Tror nästan de sitter fast limmade i händerna på dem.  

Ta upp kläder, städa rummen, hjälp till så får du tillbaka den.

Men inte direkt!!! Låt dem vänta några dagar / vecka.

Annars är ju

straffet totalt meningslöst och fyller ingen som helst funktion.

Tror det är nackdelen många gånger,

att många bara hotar med att plocka av sina ungdomar saker.

Men sen händer inget och allt går runt runt i samma onda cirkel.

Gör slag i saken!

Sluta tramsa med dina ungdomar. Då kommer de aldrig lära sig.

Ta ifrån dem det käraste de har! Dator och mobil.

De tar inte lång tid, innan de fattar vidden av att inte göra rätt för sig.

De är ju Vi som formar dem inför resten av livet.

Gör dem den tjänsten.

Lär dem att det funkar inte, att bara slappa och tro att

allt skall serveras.

Hur ska det då gå för dem, den dagen de ska stå på egna ben?

På med hård handskarna och ställ krav på dina kids.

Det har du All Rättighet att göra.

Men glöm inte bort det viktigaste...

Slösa med   Kärlek till dem du håller kär!

    Ha en fantastiskt fin vecka i solens tecken!     

Vi går omkring och tror att folk synar oss i sömmarna

varenda sekund.

Men så är det Inte!

Alla människor är alldeles för upptagna av sig själva,

så de flesta har varken tid eller ork att bry sig i dig.

De ägnar mycket mindre tid till Dig,

Vad Du har på dig och Hur Du ser ut, än vad du tror!

Hittade en intressant läsning /en blogg/ om en ung grabb,

som knappt går utanför dörren...

Därför att han tycker han är ful.  

Men Hur ser man ut när man är "ful"???

Finns det såna utseenden?

Såg en bild på honom och han ser ut som en helt vanlig grabb.

Men någon/några idioter har väl lyckats

pränta in det i skallen på honom.

Med de orden i tankarna, så tror han att det är så.

Det var så tragiskt att läsa, för det gör så ont långt in i själen.

Att se hur några människor förstört tillvaron för dennna unga grabb.

F-n, att folk är så fula mot varann!  

Den här grabben går med en ständig oro och en hopplös känsla

av att Inte duga!

Han tror att han aldrig kommer att träffa

en tjej och inleda ett förhållande.

Därför att de tjejer han pratat med är otrevliga och vräker ur sig nervärderande saker till honom.

Men vad är det för j-la snorsnippor som sitter

bakom en dator skärm och hävdar sig mot andra?

Blodtrycket rusar långt ovanför skallen, som en raket..

När jag tänker på hur dåligt grabben mår.

Men han har iaf modet att skriva ur sig sina tankar och funderingar

om hur livet varit, är och tror att det kommer att bli.

Det kanske är en Bra början...

Men självkänslan blir inte bättre av det.

Skönt att få skriva av sig,

men det krävs mer än det för att Må Bra!

Att förlita oss på andra funkar inte.

Men att våga tro på oss själva är väl det enda sättet att starta

Operation-självkänsle-uppbyggnad på.

Många är uppväxt med orden:

"Du ska inte tro att du är något,

Du ska inte tro att du vet mer än vi" osv..

-Skitsnack!  

Tänk tvärtom istället!

Du ska tror att Du är Enastående!

Du ska tro att Du kan veta mer än andra!

Du ska tro att Du är Värdefull, klok, Unik.

För unik, det är vi ALLA!

Du Ska Tro Att Du Har Mycket Att Vara Stolt Över!

Cancerbeskedet...

En Fantastisk fighter!

22 år gammal är denna fina tjej idag och jag har

känt henne sen hon var 3 år.

                            Roxanna - Sanna  

En härlig, glad, sprallig och jättefin tjej. 

Hon fick beskedet Benmärgscancer / Leukemi

för några år sedan och har sedan dess kämpat och gått igenom

långa, svåra och tuffa behandlingar. 

Hon är en Underbar tjej, som verkligen Älskar livet och sina nära!

Men att i så unga år,

få ett sån´t tragiskt besked som cancer och sen orka

ta sig igenom allt som det innebär...

Det går inte för oss andra att förstå 

Vad denna tjej behövt kämpa sig igenom.

Alla smärtor och allt lidande.

All den tid hon fått tillbringa på sjukhus, med all behandling...

Sanna fick beskedet strax före jul, för några år sedan.

Den 19 december och den julen

kommer för alltid att sitta kvar i hennes minnesbank..

Det Sanna har gjort är

att på

Egen hand starta en insamling

till Cancerfonden.

Sannas mål är att nå 10 000 kronor.

Jag Hoppas att det överstiger den summan och att

flera av er medmänniskor vill skänka en slant till fonden.

För den har verkligen ett gott syfte.

Kika gärna in på Sannas blogg och följ hennes historia

i kampen mot cancern och även på hennes Cancerinsamlings sida.

http://www.sannasanna.blogg.se

http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=1145

Eller så gör du så här:

SMS:a ordet

BESEGRA (mellanslag) 1145 (mellanslag) DITT NAMN 

/Ex. BESEGRA 1145 LENA LARSSON /

till 72988, så skänker du 50 kronor till insamlingen.

P.S

Du kan även välja att inte skriva ditt namn 

efter insamlingens id nummer.

Då blir din gåva anonym.

D.S

Lite småförbannad bli jag, eller ärligt talat blir jag j-igt upprörd!

En god vän till mig blev bestulen.

Hemma i sin bostad, före påsk.

På smycken som är minnen från hela hennes

uppväxt och fram tills idag.

Smycken hon ärvt, köpt, fått.

Så j-la ruttet gjort, av en människa.

En människa som hon släppte in i sitt hem och var frikostig

på flera sätt med.

Som hon öppnade sin dörr för och bjöd på vänlighet till!

Den förbannade as-gamen gick igenom allt hon ägde och norpade

åt sig allt som för henne/ägaren har ett personligt värde.

Minnen, som har stor betydelse för ägaren,

men kanske inte så stort värde på gatan. 

Hur urbota korkad får man bli att man bara gör en sån j-la grej?

Denna satans tjuv, var där och hälsade på i sällskap med min väns dotter...

Generös och godhjärtad som min vän är,

så lät hon dem givetvis vara hos henne...

Vilken blåsning!

Alltså, jag blir så förbannad, så jag måsta bara skriva av mig.

Den här helgen mötte jag min väns dotter

med sin manlige vän och jag kunde väl säga direkt,

att jag såg direkt vilket klientel av folk han tillhörde.

Klientel: MISFITS !

Men skenet kan ju bedra i bland och man ska ju inte

döma hunden efter håren... Sägs det..

Men nog sjutton ska man gå på magkänslan!

Jag tycker bara det är så förbaskat tråkigt

att hon inte ens kan släpppa in sin egen dotter med sällskap,

utan att behöva känna oro.

J-la pack!

Märkligt att många människor har svårt

att skilja på mina och dina saker!!!

Hur ska hon nästa gång kunna lita på någon?

Kan hon släppa in sin dotter, men manligt sällskap nästa gång?
Nej, förmodligen inte nästa gång, inte gången efter det heller och garanterat Aldrig mer i livet!

För en sån bränna, kommer att sätta sina djupa spår

nu och för all framtid!

Tilliten till människor försvinner och man blir på sin vakt, ännu mera.

Med den obehagliga känslan i hemmet..

Bara vetskapen om att någon rotat igenom alla ens saker och den obehagskänslan att ha det i bakhuvudet hela tiden.

Det är fan i mig en våldtäkt!!

J-la tjuvpack!  

Lås in dem allihopa i en mörk jordkällare och kasta nyckeln

långt ute i det stora havet!!

Härmed förklarar jag blodtrycket på en mycket jämnare nivå

nu sen jag fått skriiiika, näe menar skriva ur mig en del av vad som bubblade över i skallen.

-Godnatt...

Sov gott och dröm sött...

Alla ni vackra och glada änglar där ute i cyber!  

OBS!

Om du bor i Sollefteåtrakten,

så håll gärna ögon oh öron öppna,

för det är Där den här bonnläppen till tjuv bor.

Läs på:

www.sollefteatorget.se 

Sök på:

" silversmycken och retrosmycken 60-80 tal "

http://www.mysmatchen.se/bidrag/kryddiga-krogarn

NU behöver jag er hjälp alla trogna läsare...

Har gjort en chipspåse, som jag döpt till

"Kryddiga Krögarn".

Men det gäller ju att tala om för sina vänner att toook rösta nu,

för det är ju bara den vägen det funkar på såna här tävlingar.

En påse hade 306 röster, så det gäller nu att få till

så många som möjligt.

Jag ångrar lite att jag inte gjort den här tävlingen tidigare,

då jag sett reklamen ett tag och tänkt att "Jag ska"..

Sen blir det bortglömt..

Nu har jag bättre sent än aldrig, Äntligen gjort det.

Så kom igen, hjälp mig Gärna att få in några röster på min påse.

  Tack på förhand!!!   

Satmaran mamma och fina pappan eller var det tvärtom?

En stor Eloge vill jag ge till alla fina pappor där ute i Stora Världen! 

Sedan vill jag oxå ge en he-tes massa ris

till alla er pappor som skiter i era barn Totalt!   

För mig är det Oförståeligt att ni pappor som Älskat mamman

till de barn ni satt till livet och själva valt

att bringa ett nytt liv till världen tillsammans, bara skiter i era barn!

Att ni bara kan ignorera att ni har en

fantastisk liten varelse av kött och blod...

Som Älskar Er, för att ni är just deras Pappa.

Varför skall det vara så svårt för er att ta tillvara på den

Fina Gudagåvan ni fått?..

Svara mig gärna, för jag förstår det Inte!..  

Barnen har inte valt oss som föräldrar och begärt

att få komma till denna värld.

Det är vi som satt dessa små fantastiska härliga barn,

till världen som är Skyldiga att ta hand om dem!

Vi har en he-tes massa skyldigheter från den dagen

de kom till världen och så länge vi lever. Punkt slut!

Känner flera fina fantastiska pappor,

som lever för sina barn och gör allt för dem.

Precis som det skall vara.

Sen finns alla skitstövlar, som inte ens hör av er till era barn.

Ni glömmer bort att barnen fyller år, att julaftonen med barnens stora förväntningar finns och allt annat som barnen

Älskar att bli överraskad inför.

Hur f-n kan ni somna på kvällen med gott samvete???  

Men en sak vet ni nog innerst inne, att verkligheten

alltid kommer i kapp oss alla, förr eller senare!

På ett eller annat sätt.

Sen alla dessa mammor, som efter separationer och envis svartsjuka

sätter käppar i hjulen för de pappor

som verkligen Vill träffa och ta hand om sina barn.

Som oxå gör det Bra.

-Var finns logiken???

"Om du gör si o så, får du inte träffa barnen"...

Men släpp taget kvinna och var Tacksam över

att du har en sån bra farsa till dina barn!

Om han skulle strunta i sina barn,

då skulle du vara Galen över det oxå!

Men den Pappan som faktiskt kämpar på och Vill ha sina barn,

skall väl inte straffas för att han är en God Far och vill ta sitt ansvar.

Jo, då finns alla dessa satmaror till morsor och ex, 

som efter flera års separation

fortsätter att hota, förfölja och sätta käppar i hjulen för pappan.

-Vad är det för fel i huvudet på folk???  

Visst, det finns oxå en massa mammor som struntar i sina barn.

Men de fallen vi mest hör talas om

är de där pappan struntar i sina barn.

Eller där X-et/mamman hotar med att pappan inte får

träffa sina barn pg.a olika anledningar

som X-et hittat på i brinnande stund.

Men Hur svårt kan det egentligen vara att komma överens???

Jo, det verkar vara hur svårt som helst,

för ofta är en part så förb-at tjurskallig.

Kan man inte bara samsas och gilla läget numera?

Jag har satt barn till världen och så har även du.

Vi tar båda vårat ansvar. Åter igen, Punkt Slut!

Väldigt enkelt egentligen i teorin, men så svårt i praktiken för många.

Är det idioti eller är det nån form av missunnsamhet

som ligger bakom allt elände som många som går igenom?

Jag vet inte,men det är galet, vansinnigt och idiotiskt!

För i slutänden är det

Alltid de Oskyldiga barnen som får lida,

för vuxnas dumheter!

   Kärlek   är ett ord och en handling

som vi aldrig kan ge eller få för mycket av.

Ge Barnen All Din Kärlek

i stället för att kriga år ut och år in - Helt i Onödan!

De skulle kunna vara så himla Enkelt..

Om flera människor bara kunde ta

sitt förnuft till fånga och ta sitt ansvar.

Men så kommer det nog tyvärr aldrig att bli.

Precis som att...

Allt handlar faktiskt om bajs, i slut..änden.